Kristianstad, staden vid Helgeå

essobrandstation.jpg

På den här bilden är bensinmacken kvar på det gamla stället mittemot Församlingshemmet. Det blev så småningom Esso. Gatan som gick ned efter Esso hette Eriksgatan. Där låg Vilans brandstation en bit ned på höger sida. På vänster sida efter Södra Långgatan bodde distriktssköterskan, syster Gunborg. Det var en barsk kvinna i grå uniform, som kom cyklande på sina hembesök. Efter hennes hus, närmast lekplatsen, låg ett tvåvåningshus med lägenheter. Där bodde Boka-Svensson sina sista år, när hans hus på Långebrogatan rivits. Han var 98 år, då han dog 1967.

standardmin.jpg Innan Esso-tiden hette macken Standard esso1min.jpg esso2min.jpg perssonwallgrenmin.jpg Skomakare Wallgren och Malte Persson

malteperssonmin.jpg
Innehavaren Malte Persson på Gryts kyrkogård
lbg37min.jpg nilsoevyjonssonmin.jpg tradgard1min.jpg

tradgard2min.jpg Mellan Esso och kooperativahuset låg Långebrogatan 37, ett halvt hus. Där bodde bl a Ann-Britt Söderberg (Persson) som barn. Hon finns med på några av dessa bilder, liksom hennes föräldrar. På ett par bilder finns också Nils och Evy Jönsson, som ägde huset. tradgard3min.jpg tradgard4min.jpg


mjolkaffarmmmin.jpg
Från vänster mjölkaffären, KBS-butiken ( f d Sjöholms), sedan Långebrogatan 33 och därefter Evert Nilssons första salong (f d Östen Månssons) och till sist Hultgrens möbelaffär (f d Malmströms skrädderi). Efter Eriksgatan, där Esso-macken låg förr, finns på bilden Invabodens kiosk. Bilden är från 1963 ungefär. Utryming pågår. Evert Nilsson har tagit vara på bilden.
I fastigheterna på högra sidan av Långebrogatan minns jag från Esso räknat först frisörsalongen, som ägdes av Östen Månsson, sedan av Evert Nilsson. Jag började gå och klippa mig hos Evert, när Edvin Jönsson lade ned sin salong. Hos honom hade jag gått som riktigt liten. Han var en snäll gammal man, som man inte behövde vara rädd för. Barberare är ju inte det bästa som barn vet. Evert var själv född på Vilan. Han flyttade senare sin rörelse till samma hus som Långebro cigarraffär, i en lokal som Edvins Jönssons hustru drivit damfrisering i. Jag klippte mig många gånger även som vuxen hos honom, men det är mer än 30 år sedan nu. Jag minns, att Jörgen Ask jobbade hos Evert. Jörgen var några år äldre än jag och kom ute ifrån Hattabacken vid Fjäderfäslakteriet.

Efter frisörsalongen kom en KBS-butik och därefter mjölkaffären och så Viness grönsaksaffär. Vi kallade kvinnan som ägde grönsaksaffären "fröken Viness", men Gunnel Falk använder namnet Lilly Henriksson, så jag förstår, att namnet Viness måste ha ett äldre ursprung. Fröken Henriksson bodde i det gröna, lite modernare huset på Gjuterigatan, numera den lilla sträckningen i norr/söder av Bryggerigatan. Troligen var det Gjuterigatan 1, det fanns knappast fler nummer. I samma hus bodde en klasskamrat till mig, som hette Pär Rosenkvist. Hans far ägde Wasa kemtvätt i Västra Vallgatan/Ridhusgatan.
1min.jpg

Staffan Hultgren minns

Efter denna nedfart kom Fritz Olssons konfektionsaffär. Strumpor och underkläder, blusar och tröjor och liknande, vill jag minnas. Sture Nilssons var på hörnet av Torggatan. Det var en lite större speceriaffär än fröken Mårtenssons, där vi handlade lite längre fram på Långebrogatan. Jag hade en känsla av att det var lite "finare" att handla hos Sture Nilssons. Jag var inte ofta där inne.

Utanför Fritz Olssons hade Algot Jönsson sin lilla korvkiosk av gammal modell, en äkta gammal korvgubbe var han. Han hade väldigt god kokt korv. Mos hade han inte. Jag gick ofta dit och köpte ett par tre stycken i en påse med mig hem och åt framför TV:n de första åren på 60-talet. Algot var styvbent och hade också någon form av tygagentur på dagtid. Korvkiosken var bara öppen om kvällarna. Han bodde på Dalavägen på Epadalen. Han hade en dotter som hette Lizzie och hennes man Stig skötte ibland kiosken.

Om den här sträckan av Långebrogatan skriver Gunnel Falk på http://goto.glocalnet.net/langebro/:

Efter Abrahamsson hade vi en brant backe särskilt vintertid kunde vi ralla nerför den. Längre bort var Essomacken som ägdes av Malte Persson och nedanför låg Vilans Frivilliga Brandkår som förutom att vara med om att släcka eldsvådor också ställde upp på Hedentorps nöjesplats och på jularna var de med och ordnade dans kring granen nere på Vilans torg med långdans ner i gatorna.

Därefter fanns Malmströms Skrädderi, Evert Jönsons Herrfrisör, Bonni Grönsaksaffär, Sjöholms Charkuteri som hade goda hemlagade varor. En Mjölkaffär som ägdes av Rut Svensson, Viness Frukt och Grönsaker som också sålde godis och tomtebrus som man kunde göra sin egen läsk av.Viness ägdes av Lilly Henriksson som också hade en chokladautomat. Hade man en 25-öring kunde man trycka ut choklad eller kola och om man inte var själv fick man bjuda de som var med så man fick knappt något själv.

Fritz Olssons Manufaktur som sålde tyger och underkläder tog också emot så att man kunde få lakan och örngott sydda. Särskilt till jularna skyltade de fint med underkläder lagda i kartonger med glitter och rosetter.

Sture Nilssons Speceri var också en fin affär som julskyltade med fruktkorgar fyllda med sydfrukter och stora chokladkartonger.

Westerbergs Efterträdare som ägdes av Gustav Larsson gjorde själv sina charkuterivaror. Även här var det fin julskyltning med grishuvud, pastejer, syltor m.m.

Westerbergs charkuteriaffär bytte på min tid namn till Ericssons. Vi barn, åtminstone vi från Bryggerigatan 5, sprang dit ibland och köpte för 50 öre "billig" (skånsk) leverkorv. Det var gott. Man fick en bit på 1 dm ungefär. Också ett slags godis.