Kristianstad, staden vid Helgeå






KRISTIANSTAD I ÄLDRE TIDER
Anteckningar av Eugéne Cederström, 1923





framsidamin.jpg

framsida2.jpg

Under den tid av något mer än 300 år, som Kristianstad existerat, har staden i cirka 230 år varit innesluten inom vallar och kringfluten av vatten. Vid högvatten gick detta ända upp till vallarnas fot, och på den tiden var det icke tal om att någon kunde bygga och bo utanför vallarne. Under denna tid av c:a 230 år ha stadens innevånare funnit sig i att stadens portar stängdes om aftonen för att öppnas först följande morgon, och under tiden släpptes ingen vare sig ut eller in.

Men när förlossningens timma efter dessa 230 år slog, portarna öppnades för alltid och vallarna nedrevos, då var det som om en innanför vallarna magasinerad kraft bröt sig ut, och på kortare tid än 50 år hade staden brett sig ut över en yta mångdubbelt mot den, som vallarna omslutit. Vallarna sopades spårlöst bort, och i denna stund finnes måhända mången, som icke vet var vallarna legat.


skanna0001xx.jpg
Carl X Gustafs intåg i Kristianstad 1660. (Klicka på pilarna för förstoring!)

Innan man kunde bebygga den mark, över vilken staden skulle breda ut sig, måste denna dock torrläggas. I allmänhet uppkomma städer på så sätt, att ett redan befintligt mindre samhälle utvecklar sig, till dess det erhåller namn, heder och värdighet såsom stad; och på så sätt uppkomna städer utmärka sig i allmänhet för en oregelbunden stadsplan med trånga och krokiga gator.



skanna0002.jpg
Äldsta stadsplanen över Kristianstad 1614
Men Kristianstad har icke uppkommit på detta sätt, utan staden anlades på en förut obebyggd plats och efter en på förhand uppgjord stadsplan med raka parallella gator och med rätvinkliga torg och byggnadskvarter. Men vill man söka Kristianstads ursprung, då får man gå till de trånga och krokiga gatorna i Åhus och .

Åhus och Wä voro tvänne städer, som på 1500-talet tillhörde Danmark, som då var det förnämsta riket i Norden enär icke blott Skåne utan även Halland, Blekinge, Bohuslän, Härjedalen, Jämtland och Norge vid denna tid hörde till Danmark.

Sverige och Danmark lågo i ständig strid med varandra. Då svenskarna inföllo i Skåne, voro Åhus och Wä ständigt föremål för deras plundringståg, och med korta mellantider brändes dessa båda städer. Men danskarne svarade med samma mynt, härjande och brännande i Småland och Västergötland. Och när Kristian IV i januari 1612 hade bränt Wäxiö och Kronoborgs slott, inföll Gustav Adolf i Skåne och ryckte fram till Wä, som brändes för fjärde gången, och 22 byar delade samma öde.

Det var för att söka hindra dessa svenskarnes ständigt återkommande härjningståg, som Kristian IV nu beslöt att anlägga en befästad stad, vilken skulle bliva en gränsfästning mot Sverige och bakom vars vallar de hårt prövade innevånarna i Wä skulle finna skydd, och därför förbjöd han tillsvidare dessa att åter uppbygga sina nedbrända gårdar.

Sedan konung Kristian beslutat, att den nya staden skulle förläggas till den av Helgeå kringflutna Allön, gick han i författning om att förvärva den mark, på vilken staden skulle byggas, och den jord, som skulle tillhöra densamma.

Av Henric Hvitfelt på Lillöhus och Otto Lindenow på Hammarshus tillbytte sig danska kronan Nosaby och Näsby byar samt Allön mot det att Hvitfeldt fick Åsums by och Lindenow fick Övedsklosters gods i Malmöhus län.

Den 19 maj 1614 lät Kristian IV utstaka den nya staden på Allön, och den 22 maj samma år utgav han från Hammarshus den handling, som utgör stadens fundationsbrev. Genom detta brev upphävdes stadsprivilegierna för Wä och anbefalldes, att de innevånare i Wä, som fortfarande ville idka borgerlig näring, skulle bosätta sig i den nya staden på Allön, som den kallades, ty namnet Kristianstad förekommer först följande år, 1615.


skanna0003min.jpg
Karta visande högvatten kring Kristianstad 1748. (Klicka på pilarna för förstoring!)

Så som Kristian IV i maj 1614 utstakade den nya staden på Allön, så återfinnes den än i dag med några få förändringar såsom en liten del av våra dagars Kristianstad. Staden sträckte sig nämligen från Norra Kaserngatan till Södra Kaserngatan, men på bredden nådde den ej fram till östra och västra boulevardgatorna, utan den begränsades på bredden av vallgatorna, som gingo parallellt med nuvarande boulevarder men mitt inne i de till boulevarderna angränsande kvarteren. Inuti dessa kvarter återfinnas ännu byggnader, som förut legat vid vallgatorna, t. ex. tyghuset, hotell Brissman och gårdarne norr därom o. s. v.

Runt omkring denna lilla stad gick fästningsvallen, och utanför vallen gick vallgraven. Norra fästningsporten låg i östra Storgatan mittför norra kaserngaveln, och den södra porten låg i vestra Stor-gatan mitt för gaveln av södra kasernbyggnaden. Huru dessa portar sett ut, känner man ej.

Utanför portarne ledde vindbryggor över vallgravarna, och till skydd för bryggorna funnos redutter. Om aftnarna fälldes bryggorna upp, portarna låstes och ingen fick komma in eller ut.

skanna0007xmin.jpg
Hammarshus. Ägdes före stadens grundläggning av Otto Lindenow, som bytte bort godset till den danska kronan mot Övedskloster. Christian utfärdade på Hammarshus stadens fundationsbrev.

skanna0008min.jpg
Kristianstad från Hammarshus
Vallen var bruten i vinklar, som bildade bastioner såväl i alla fyra hörnen som utefter långsidorna. Här kan det vara skäl att nämna, att på 1700-talet fästningen delvis ombyggdes, varvid nya portar uppfördes på andra platser än de nu angivna.

Mitt igenom staden, där nu Nya Boulevarden går, och framför Frimurarehotellet gick en stensatt kanal med broar, där den korsade gatorna. Denna kanal igenlades 1872. I övrigt ha inga andra förändringar i Kristian IV:s stadsplan ägt rum än att några tvärgator tillkommit, nämligen Tivoligatan, Hesslegatan, Ridhusgatan och Brunnsgatan. Gatorna och torgen hade

naturligtvis danska namn, och torgen hette Store Torv och Hästetorv, östra Storgatan hette norr om torget Nörregade, mellan torgen Östergade och söder om lilla torg Helig geistgade efter en stiftelse Heliggeist, som låg där Wahlqvists möbelaffär nu är belägen. Vestra Storgatan hette norr om stora torg Kirkegaden och söder om torget Söndre gade. Östra smalgatan hette mellan torgen Österbagstredet och söder om lilla torg Heliggeistbagstrede. Vestra Smalgatan hette Vesterbagstredet. Teatergatan hette Klockerstredet och J. H. Dahlsgatan hette Kongestredet efter namnet på tyggårdskvarteret, som hette Kongeplats.

Tvärgator hade inga namn. På en tysk plan över staden heter Tyggårdskvarteret Kvarter Der Königspalast, och det är ju icke otänkbart, att Kristian IV, som byggt så många vackra slott i Danmark, även haft för avsikt att här uppföra ett kungligt slott. Det är i så fall att beklaga, att han icke förverkligade denna tanke, ty då hade säkerligen stora torgets östra fasad haft ett mera tilltalande utseende än den nu har.

Åt byggandet av kyrkan ägnade Kristian IV särskild omsorg, men han medhann aldrig att fullborda kyrkans torn, och en sägen förmäler, att detta skulle ha berott därpå, att den tornspira, som han avsett för kyrkan, icke kunde på grund av krig med Sverige, vars flotta kryssade i Öresund, överföras från. Köpenhamn till Kristianstad, och därför lät Kristian uppsätta denna spira i stället på börsen i Köpenhamn. Huru härmed förhållit sig är ej konstaterat. Men säkert är, att det icke från början varit Kristians mening att pryda Kristianstads kyrktorn med denna spira, ty i det kontrakt, som han upprättade med byggmästare David Nyborg, heter det, att spiran skall vara 80 alnar hög och liksom kyrkan skanna0009min.jpg
Trefaldighetskyrkan före tornets uppförande 1865.

skanna0010min.jpg
Altaret i Trefaldighetskyrkan, utfört av Lorens Peterson Sweis från Holland, uppsatt 1630. Predikstolen, i senare tider flyttad till annan plats i kyrkan, antagligen utförd av samma mästare.
täckas med fjäll. Men å andra sidan vet man, att samtidigt som Kristianstads kyrka uppfördes, byggdes även börsen i Köpenhamn, och samma överbyggmästare, Hans Stenvinkel, övervakade båda byggnadsföretagen. Från början var det icke avsett, att börsen skulle vara försedd med torn, men Kristian lät, sedan taket redan var färdigt, år 1624 genombryta detta och uppsätta den märkvärdiga drakspiran, som skulle vara ett krigsbyte från Kalmarkriget. Alldeles uteslutet är det väl icke, att Kristian även haft tanke att placera den på vår kyrka, ehuru den enligt arkitekters mening skulle vara för liten för det stora tornet. Allt nog, tornet blev ej färdigbyggt, och skälet härför var nog det, att pengarna behövdes på annat håll. Danmark hade nämligen blivit inblandat i 30-åriga kriget. Tornet täcktes emellertid provisoriskt med ett lågt trätak, som kyrkan sedan fick behålla i 250 år.

Under den tid, kyrkan byggdes, förrättades gudstjänst i ett korsvirkeshus, som flyttats hit från Åhus och som dessutom användes till skola. Kristian IV anvisade även tomter till såväl rådhus som prästgård, men några byggnader uppfördes icke.

Vid Lilla Torgs östra fasad låg Kommendantsplats och mitt emot Rosenmeyers plats; där bakom låg en tomt, avsedd för kruthus, men något sådant synes icke ha blivit uppfört, ty krutet förvarades i kyrkan.

Enligt fundationsbrevet skulle staden indelas i 60 tomter. Denna indelning gällde med all sannolikhet endast. kvarteren på ömse sidor om storgatorna under det att kvarteren närmast vallgatorna voro indelade i hagar, där innevånarne hade sina kreatur, och det klagades ofta över, att dessa kreatur gjorde stor skada på fästningsvallarna.

skanna0017min.jpg
Hus som Christian IV byggde i Köpenhamn spm bostäder åt danska flottans matroser.
skanna0018min.jpg
Hus i J H Dahlsgatan som påminner om de danska husen.
skanna0014min.jpg
Börsen i Köpenhamn som byggdes samtidigt med Kristianstads kyrka.
skanna0016min.jpg
Rosenborgs slott i Köpenhamn, byggt samtidigt med Kristianstads kyrka.

skanna0011min.jpg
Orgeln i Trefaldighetskyrkan, utförd av orgelbyggaren Johan Lorentz, uppsatt 1630. På golvet gravstenar, senare utflyttade och uppsatta längs kyrkans ytterväggar.
Det gick emellertid trögt att få staden befolkad, och för att påskynda detta, upphävde Kristian IV stadsprivilegierna jämväl för Åhus år 1617 och anbefallde, att de borgare, som ville fortfarande utöva borgerlig näring, skulle flytta till Kristianstad. Då lära en del trä- och korsvirkeshus hava flyttats hit från Åhus. För att underlätta byggnadsverksamheten anlade konung Kristian ett tegelbruk i Näsby och gav även kontanta bidrag till byggnader, särskilt tvåvåningshus. De flesta hus, som byggdes på denna tid, voro envåningshus, och i början voro de täckta med halmtak, men rätt snart blev detta förbjudet och alla tak skulle täckas med tegel. I Danmark byggdes vid denna tid i allmänhet små låga envåningshus med små fönster och höga branta tegeltak, och i Köpenhamn finnas ännu kvar sådana hus, som Kristian IV byggde åt danska flottans manskap. Troligtvis voro de äldsta husen i allmänhet av denna typ.


skanna0012min.jpg
Gravsten som legat på golvet i kyrkan. Numera uppställd utanför kyrkan.

skanna0013min.jpg
Kyrkans södra portal med årtalet 1626.
Det är icke många hus, som finnas kvar från danska tiden, åtminstone icke sådana, som man med bestämdhet vet vara från denna tid. Ett par hus finnas visserligen, som bära inskriptioner med årtal från 1600-talet, men de ha under senare tider mer eller mindre förändrats. Det äldsta hus, som har årtal, ligger i norra delen av östra Storgatan och bär årtalet 1617, men fasaden är säkerligen förändrad på 1800-talet. Mitt emot kyrkan ligger ett annat hus, som bär årtalet 1630, och detta hus är med visshet delvis ombyggt på 1700-talet.

Såsom förut nämnts, hade Danmark blivit indraget i det 30-åriga kriget, och samma år som det slutade, 1648, dog Kristian IV, och snart förlorade Danmark herraväldet i Norden, då tio år därefter Skåne blev svenskt genom freden i Roskilde 1658.

Då Skåne blev svenskt, förlorade Kristianstad sin betydelse som gränsfästning, och det var då tal om att fästningen helt skulle slopats, men på grund av de oroliga tidsförhållandena bibehölls den tills vidare. Och när danskarna 1676 inföllo i Skåne, tågade de mot Kristianstad, och då de icke mötte något nämnvärt motstånd framför fästningen, stormade de densamma, utan ceremonier, som det heter, kl. 2 på natten till den 15 augusti. Anfallet underlättades i hög grad därav att fästningsgravarne voro uttorkade av sommarhettan.

I två år behöllo danskarna staden, som under tiden inneslöts av Karl XI, och slutligen kapitulerade danskarna den 4 augusti 1678 och fingo fritt avtåga. Efter freden i Lund 1679 fick fästningen mer och mer förfalla, så att då danskarna ånyo 1710 inföllo i Skåne, inryckte de utan vidare i staden och höllo den besatt en månad men avtågade den 24 februari strax före slaget vid Hälsingborg. Då Magnus Stenbock nu blev guvernör över Skåne, lät han åter ställa fästningsverket i gott skick.

År 1711 ankom till staden den från Polen avsatte konung Stanislaus med hela sitt hov. Själv uppehöll han sig ej mycket i staden och lämnade den för alltid påföljande år; men hovet i övrigt kvarstannade i 3 år. Stanislaus bodde i Anton Kortmejers hus vid östra Storgatan, där även Karl XII bodde, då han uppehöll sig i staden år 1700.


skanna0019min.jpg
Christian V stormar Kristianstad 1676.


skanna0021.jpg
Plan över stormningen av Kristianstad 1676.
Under den första tiden efter det Skåne blivit svenskt undergick stadens utseende icke veterligt någon förändring. Men 1735 fick staden sitt första rådhus, uppfört på den av Kristian IV avsedda platsen, d. v. s. samma plats, där det nuvarande rådhuset är beläget. Dessförinnan hade rådstugan varit inrymd i ett hus i sydöstra hörnet av samma kvarter.

Det omnämndes redan i början, att Kristian IV tillbytte sig den jord, som skulle tillhöra staden, och i fundationsbrevet heter det, att Nosaby och Näsby byar med åker, äng och skog och fiske samt all annan härlighet skulle för beständigt tillhöra borgarna på Allö, ävensom Bockeboda gård och skog, som innevånarne i Wä inköpt av Jep Buck. Enligt fundationsbrevet skulle jorden fördelas så, att sedan vissa jordar undantagits för magistratens avlöning, skulle den återstående jorden fördelas på de 60 tomterna i staden. Byarna voro på den tiden indelade i sammanlagt 15 bol, och ett bol var ett område, som lämpade sig för 30 tunnor utsäde och skördande av 24 lass hö.

Till varje tomt i staden skulle höra 1/4 bol; denna fjärdedel kallades sedermera för jordfjärding, och än i denna dag äro byarna indelade i jordfjärdingar. Alla innevånarna skulle dessutom åtnjuta fritt bete för sina kreatur på östra och västra fäladsmarkerna. Den jord, som låg söder om staden, skulle däremot användas såsom övningsplats för garnisonen.

Emellertid hände det sig så, att borgarne redan från början betraktade jordfjärdingarna såsom enskild egendom och sålde dem oberoende av hustomten, och när Skåne blev svenskt, gjordes det anmärkning på att icke tomter och jordfjärdingar hörde ihop. Men någon rättelse stod icke att vinna, då man icke visste, vilka tomter och jordfjärdingar, som från början hört tillhopa. På 1740-talet togs frågan upp på nytt, nu av borgarne själva. De borgare, som hade tomter men inga jordfjärdingar, yrkade på att jordfjärdingarna skulle återgå till tomterna. Och de borgare, som hade jordfjärdingar men inga tomter, hävdade den åsikten, att jordfjärdingen varit enskild egendom, som borgarna i Wä fått i stället för den jord, de förut brukat i Wä. Det uppstod en mycket häftig strid i denna fråga, som i magistratens protokoll kallas för den skanna0022min.jpg
Stadens första rådhus, uppfört 1727-34, nedrivet 1889.
stora jordträtan. Slutligen bilades tvisten 1752, då överenskommelse träffades därom, att innehavarna av jordfjärdingarna skulle få behålla dessa. Och därmed hade staden förlorat såväl Nosaby som Näsby byar.

skanna0023min.jpg
En gammal bild av Stora torg med rådhuset, det gamla borgarhuset och den på 1870-talet igenfyllda kanalen.
Av den donerade jorden återstodo nu magistratsjordarna, östra och västra fäladsmarkerna samt Bockeboda gård och skog. På östra och västra fäladsmarkerna skulle alla stadens innevånare hava fritt bete för sina kreatur. Det var således icke enbart tomtägarna, som skulle åtnjuta denna förmån, utan det var en gemensam förmån; också upptogs i stadens räkenskaper avlöning för en gemensam fäherde och kostnaden för vinterfoder åt stadstjuren.

Det förefaller därför ganska egendomligt, att då innevånarna i staden några år efter det den stora jordträtan blivit bilagd, överenskommo att uppodla den östra fäladsmarken och indela den i tegar, fördelades dessa tegar icke blott på tomtägarna i staden utan jämväl på innehavarna av jordfjärdingar i Näsby.

Östra fäladsmarken eller, som den senare benämndes, östra ängar, indelades alltså i 187 tegar om vardera c:a 2 tunnland. Varje hel tomt vid storgatorna och varje jordfjärding i Näsby erhöll en hel teg, och varje hel tomt i Smalgatorna erhöll en halv teg. Fördelning av tegarna skedde genom lottdragning 1758. På så sätt kom åter ett visst jordområde att tillhöra varje tomt i staden, och det dröjde icke länge förrän tomtägarna ansågo sig jämväl såsom ägare till dessa jordar.

Emellertid väckte staden process angående äganderätten och Kungl. Maj:t avgjorde saken så, att staden var ägare till jorden men tomtägarna innehade brukningsrätten. I senare tider ha stadsfullmäktige beslutat att inlösa brukningsrätten, och detta har pågått under en lång följd av år, så att numera återstå allenast 4 oinlösta tegar. Dessa tegar om två tunnland äro icke att förväxlas med de till de ursprungliga 60 tomterna fördelade jordfjärdingarna, som voro vida större, ända till 50 tunnland vardera. I senare tider ha de inlösta tegarne indelats i lotter, som utarrenderas.

Ungefär vid samma tid som östra ängar indelades i tegar, påbörjades ombyggnaden av fästningen efter ett nytt befästningssystem. Östra och västra fronterna skulle bibehållas och vallarne förstärkas, men norra och södra fronterna skulle förändras. Arbetet på norra fronten påbörjades 1748 och pågick till 1767.

skanna0024min.jpg
Marknad på Stora torg
Vallen mellan båda hörnbastionerna nedrevs och dåvarande norra vallgraven igenfylldes. Mellan båda hörnbastionerna anlades en ny bastion, framskjutande mot norr, och denna bastion sammanbands med hörnbastionerna medelst vallar, benämnda kurtiner; i den östra kurtinen gjordes bombfasta valv och här anbringades den norra porten, till vilken hovintendenten Hårleman uppgjort ritning. Porten är huggen i Roslagssandsten.

skanna0025min.jpg
Stora torg, sett från kyrktornet. I bakgrunden syns den numera torrlagda Nosabysjön, lasarettet och längst till höger laboratoriet på Blekedammen. På södra sidan av torget det gamla frimurarehuset, nedrivet 1884.
Omkring den nya bastionen drogs nu vallgraven, och uti denna framför fästningsporten anlades ett verk, som kallades ravelin, och från fästningsporten gick en vindbrygga över vallgraven till ravelinen. (Ravelinen är numera den spets, på vilken norra folkskolan är belägen, och norra porten stod ungefär där minnesstenen över J. H. Dahl nu står). Utanför denna nya front anlades sex utanverk med kanaler framför. Från ravelinen ledde först en vindbrygga över till utanverken, och därifrån kom man över ytterligare en vindbrygga ut på norra chaussén. I graven framför utanverken funnos ytterligare framskjutna mindre verk, som kallades flächer.

Av dessa utanverk kan man ännu spåra några konturer, utanverket n:o 1, där nu Hässleholmsjärnvägens verkstäder äro belägna, n :o 2 den s. k. Gauffins trädgård, n :o 3 den plats, där skjutsstallet ligger, n:o 4, 5 och 6 upptages av det nya villaområdet.

Samtidigt med att arbetet pågick här på norra fronten, byggdes norra kasernens stora och vackra huvudbyggnad, vidare tyggården, som då jämväl hade fasad mot torget, där högvakten inrymdes, och hela kvarteret kringbyggdes. På norra sidan av torget byggdes garnisonssjukhuset i västra hörnet. Av detsamma finnes den del kvar, som vetter mot kyrkan. Och slutligen byggdes i samma gata fortifikationshuset, som ännu finnes kvar, där numera intendentens verkstäder äro inrymda. Detta hus, som mot gatan företer ett enhetligt yttre, utgöres i verkligheten av två olika byggnader av helt olika konstruktion. skanna0026min.jpg
Södra kasernbyggnaden
Det norra är ett massivt byggt hus med kryssvalv och stentrappor och är med all sannolikhet helt nyuppfört för kronans räkning 1758. I muren finnes också infälld en sten med inskriften Pro civitate 1758 och därunder initialerna C. S.

skanna0027min.jpg
Västra boulevraden sedan vallarna nedrivits. Hertig Carls skola, nuvarande hotell Brissman. Till höger om kyrkan syns spruthuset, som byggdes efter den stora branden 1847 för att inrymma nyanskaffad brandattiralj. Spruthuset flyttades, då järnvägsstationen byggdes, till brandstationen.
Det södra huset är däremot försett med trätrappor och träbjälkar, och över ingången finnas infällda två olika stenar med inskriptioner. På den ena står "Wo godt sum haus nicht gibt sein gunst so arbeidet jeder man umsonst. Maurits Drews o. Bodil Nilsdotter 1630" och på stenen finnas dessutom avbildade en sko och en skomakarekniv. På en gammal tomtkarta från 1671 angives Morits skomagare såsom ägare till tomten. På den andra stenen läses de mystiska orden "Måttlig fägnad lagom krus gives uti detta hus 1757". Vad denna inskription skall betyda vet man ej. Man har gissat på, att den varit skylt för en i huset måhända inrymd krog. Men av en tomtlängd från 1757 framgår, att huset då ägdes av stadens borgmästare Carl Schulten, och då förefaller det egendomligt, om han hade krog i eget hus.

Denne Carl Schulten var emellertid en underlig man, han var riksdagsman och en av de ledande männen inom hattpartiet, som på sin tid utan ständernas hörande förklarade krig mot Fredrik den store. Schulten åtnjöt i början stort förtroende i staden, och han var med om att bilägga tvisten om jordfjärdingarna i Näsby, men snart kom han i konflikt med magistratens övriga medlemmar, med stadens borgare och med landshövdingen, och det berättas, att en gammal godsägare på Maltesholm skulle på dödsbädden hava sagt, att han hade hoppats att få leva lite längre, så att han hade fått se hur det skulle gå för borgmästare Schulten och för Fredrik den store. Det slutade emellertid för Schulten med att han blev dömd till böter och fick varning av hovrätten för olämpligt uppträdande.

1767 inställdes fästningsbyggandet av brist på medel. Södra fronten var då oförändrad. Några år senare eller 1772 inträffade Gustav III:s revolution, i vilken Kristianstad spelade en viktig roll. Den försiggick i korthet sålunda, att dåvarande jägmästaren, sedermera fältmarskalken Toll blev av Gustav III nerskickad till Kristianstad för att göra uppror, och då underrättelsen att garnisonen gjort uppror kom till Stockholm, skulle Gustav III göra revolution och taga makten i egen hand för att återställa ordningen i landet.

skanna0028min.jpg
Wachtmeisterska huset och en del av kanalen, nu Nya Boulevarden, som fylldes på 1870-talet.

skanna0029min.jpg
Lilla torg mot Döbelnsgatan med Petter Bagares lilla hus i mitten.



skanna0031min.jpg
Anton Cortmeyers hus vid Västra Storgatan. Karl XII bodde här år 1700, konung Stanislaus år 1711-1714.
Toll utförde sin mission på så vis, att han vann kommendanten Hellichius på sin sida och hela garnisonen för övrigt, och den 12 aug. kl. 4 på morgonen ställde han upp garnisonen och rullade ut kanoner i alla gathörn och vid Långebro, och vid kanonerna posterades servimanskap med brinnande luntor. Så höll han fästningen stängd i över 8 dagar, och ingen fick komma ut eller in utom en kurir, som han skickade till Stockholm med uppdrag att sprida ut ryktet om att garnisonen gjort uppror. Under tiden hade Gustav III genomfört revolutionen och Toll öppnade fästningen och rullade in sina kanoner, som aldrig varit laddade.

I början av 1790-talet bildades Wendes artilleriregemente och förlades med sin större del i Kristianstad och har allt sedan den tiden varit här förlagt. Vid samma tid påbörjades nybyggnaden av södra fästningsfronten, som i stort sett omändrades i likhet med den norra men med den skillnaden, att mellan de södra hörnbastionerna anlades två nya bastioner och mellan västra hörnbastionen och den västra nya bastionen anlades den nya södra fästningsporten, som var av röd sandsten från Övedkloster. Framför södra fronten anlades ävenledes 6 utanverk, och framför dessa 4 flächer. Av dessa utanverk finnas inga andra spår kvar än efter den sydöstra flächen i trädgården vid södra folkskolan. Bastionerna hade nu fått namn.

Innan arbetet med södra fronten påbörjades, inträffade emellertid en händelse, som kom att få en mycket stor betydelse för stadens framtida utveckling. Före denna tid hade Hälge å sitt utlopp i havet vid Åhus, men 1775 hade några bönder vid Yngsjö för att avleda vattnet från sina ängar grävt ett dike ut till havet. Så kom emellertid ett högvatten, som svämmade över landsvägen vid Yngsjö och ut i det nya diket, och därvid gjorde ån sig ett nytt utlopp vid Yngsjö, vilket hade till följd, att vattnet kring staden och fästningen sjönk två fot. Härigenom uppstodo stora landvinningar utefter stränderna och en stor del av den sanka marken blev torrlagd. Detta hade också till följd, att fästningsverken förlorade sin karaktär, och den södra fronten lär aldrig hava kommit till fullbordan.

Ungefär jämt 100 år efter det ombyggnaden av norra fronten påbörjades, förkunnade en generalorder den 8 febr. 1847, att Kristianstad från den dagen skulle upphöra att vara fästring. Samma år den 5 juni utbröt en häftig eldsvåda, som började i södra delen av Västra Smalgatan och lade de tre sydvästra kvarteren i aska.


skanna0032min.jpg
Plan över staden och dess närmaste omgivning 1748. I norr och söder är uppdragna gränserna för de nya utanverken.

skanna0034min.jpg

Norreport, uppförd 1766 av sandsten från Roslagen. Ritningen till porten lär vara uppgjord av hovintendenten Hårleman. Porten nedrevs år 1901 men återuppfördes på Norra kaserngatan vid Västra Storgatan år 1913.
skanna0035min.jpg
Norra vallen i kurtinen mellan bastionerna Konungen och Prins Gustav. Det mellersta valvet är insidan av Norreport. Till vänster syns skjutsstallet, uppfört av gråsten från de raserade vallarna.

skanna0040min.jpg
Södra porten, uppförd 1793 av Övedsklosters sandsten. Nedrevs på 1850-talet, återuppförd vid Tyggården 1916.

skanna0038min.jpg
Norra vallen, östra delen

skanna0037min.jpg
Logement i kasematten under norra vallen. Här förvarades fästningsfångar innan nuvarande fängelset byggdes.

skanna0036min.jpg
Norra kasernen, uppförd 1767.

skanna0039min.jpg
Galleri utanför logementen i kasematten under norra vallen.
skanna0042min.jpg
Trappan till stora tyghuset vid tyggården.

Omedelbart efter branden började fästningen raseras; början skedde med den södra fronten, och år 1854 återstodo endast södra spetsarna av utanverken. På norra fronten hade vallgraven mellan porten och ravelinen fyllts igen, östra Storgatan hade dragits fram genom fästningsvallen och en ny bro lagts över fästningsgraven, varjämte graven framför utanverket n:r 3 även igenfyllts, så att man numera hade att passera allenast en bro för att komma in i staden norr ifrån. Så fortgick nedrivandet av vallarna undan för undan.

skanna0043min.jpg
Plan över fästningen, upprättad 1807, med de nya utanverken. Enligt bestyckningsplanen skulle vallarna bestyckas med 403 pjäser, kanoner, mörsare och haubitser. Klicka på pilarna för förstoring!
Härvid tillgick i allmänhet så, att vallen vräktes ner i kanalen utan att det ordnades så, att vattnet kunde rinna bort, och följden blev, att runt omkring staden uppkommo riktiga träsk, där vattnet stod och ruttnade; lägger man härtill den omständigheten, att inga kloaker funnos i staden utan allt avlopp gick till kanalerna, så kan man förstå., att de sanitära förhållandena i Kristianstad på den tiden icke voro de bästa. Också härjade feber och frossa mycket på den tiden, och det var då icke underligt, att när landet hemsöktes av koleran, så skulle den finna särskild näring i de ogynnsamma sanitära förhållandena i Kristianstad. Under augusti och september månader 1857 härjade koleran så svårt i staden, att närmare 600 personer avledo, vilket då utgjorde c:a 10 proc. av stadens befolkning.


Det var nu tydligt, att något måste göras för att undanrödja de sanitära olägenheterna. Redan följande år erhöllo tre engelska ingeniörer koncession på ett företag, som indirekt i hög grad skulle befrämja detta syftemål. Företaget avsåg byggandet av en kanal från Torsebro till Åhus. Arbetet skulle bekostas av engelsmännen, av vilka den ledande hette ingeniör Milner. Genom företaget skulle all mark mellan Torsebro och Åhus torrläggas, och till denna mark, som beräknades till 9,000 tunnland, skulle Milner erhålla brukningsrätt. Det beräknades, att hela arbetet skulle vara

utfört på 5 år, och man började samma år att från Hammars pynt lägga en vall fram mot Udden. Parallellt med denna vall skulle läggas en annan vall, och mellan dessa båda vallar skulle kanalen gå.

Milner inköpte egendomen Hammarslund vid Pynten, varest en hög grusbacke var belägen, och denna backe användes till fyllning i banken, men allt efter som banken fylldes ut, sjönk den i djupet, och det dröjde 10 år innan denna bank blev färdig. Då voro också konsortiets tillgångar slut, och hela det storartade företaget slutade med invallningen av Nosaby-Hammarsjön, som dock för staden har haft mycket stor betydelse så väl ur hygienisk som praktisk synpunkt. År 1868, när vallen var färdig, uppgjorde Milner kontrakt med strandägarna angående utpumpningen och brukningsrätten till den torrlagda sjöbottnen. Detta kontrakt, som ännu gäller, övertogs efter Milner av det ena bolaget efter det andra till dess staden slutligen tillöste sig detsamma och därigenom kom i besittning av hela den torrlagda Hammarsjön, som hålles torr genom en pumpstation vid Pynten. För att minska tillflödet i sjön anlade Milner den s. k. Nosabykanalen, genom vilken Råbelövssjöns vatten ledes ner till Helgeå förbi Kristianstad. krstd1854centrummin.jpg
Karta 1854


skanna0046min.jpg
Skottenburg ägdes på 1700-talet av handlande Kullenberg och inköptes sannolikt av Kronan, då södra fronten ombyggdes, samt användes som bostad åt underbefäl vid fortifikationen till dess staden inköpte byggnaden.
Sedan fästningsvallarne nedrivits och fästningsgravarne igenfyllts, ordnades runt staden boulevardgatorna, med körbanor och gångbanor. Och över den mark, där vallar och södra utanverken legat, utlades en ny stadsplan. Idén att utlägga boulevarder, där gamla fästningsverk legat, är sannolikt hämtad från Paris, där sedan långa tider tillbaka staden varit omsluten av vallar, och allt efter som staden växte, lades nya vallar och de gamla förvandlades till boulevarder. Anläggandet av boulevarderna i Kristianstad är upphovet till benämningen "Lilla Paris", som stundom användes om Kristianstad. Men vid denna tid var staden jämväl en samlingsplats för godsägarna i Skåne, som med sina familjer samlades här under vintersäsongen, och detta inslag bland de talrika ämbets- och tjänstemannafamiljerna kom skådespelaren Knut Almlöf att på sin tid fälla det bekanta yttrandet, att i Kristianstad fanns Sveriges finaste publik.

skanna0055min.jpg
Tivoligatan framdragen genom de nedbrunna kvarteren. Den till höger obebyggda tomten är den tomt, på vilken stadshuset på 1870-talet uppfördes (numera -1923 - Svenska handelsbankens byggnad)
Sedan 1719 är staden residensstad för landshövdingen i Kristianstads län, och 1821 inrättades härstädes hovrätten över Skåne och Blekinge. Det äldsta landshövdingeresidenset låg vid Lilla Torgs västra fasad till dess nuvarande residenset byggdes 1861.

När de vid branden 1847 förstörda kvarteren åter skulle bebyggas, framdrogs genom kvarteren Tivoligatan, och de mot de nya boulevarderna gränsande kvarteren utvidgades till att omfatta jämväl den mark, på vilken vallarna legat. Staden tillbytte sig av kronan all den mark, på vilken de gamla fästningsverken legat, mot det att kronan erhöll Näsby fält eller som det förut kallades västra fäladsmarken. Dock behöll kronan det område, som nu upptages av södra kasernen, residenset och residensträdgården.

Sedan fästningsvallarne nedrivits och den utanför dem närmast befintliga marken blivit så torrlagd, att den kunde bebyggas, började staden breda ut sig över densamma. De första byggnader, som sålunda uppfördes utanför vallarne, voro gasverket, som anlades av den förut omnämnde ingeniör Milner, (vilken senare även anlade Ljunggrens verkstad) samt skjutsinrättningen, vars massiva gråstenslängor äro uppförda av sten från de raserade vallarna. I Östermalm på den s. k. Blekedammen uppfördes först lasarettet, så fängelset och sedan laboratoriet, och sa småningom uppfördes här en hel del enklare hus på de till tomterna i staden hörande tegarna.Och så uppstod det s. k. gamla Östermalm, varav en del ännu finnes kvar kring fängelset. Av vallarna återstodo slutligen endast några delar av bastionerna i norr jämte norra porten, till dess även dessa slutligen sopades bort 1900.

skanna0050min.jpg
Östra boulevarden, sedd från fängelset
skanna0052min.jpg
Vy från fängelset, visande Fisktorget, kanalen och tyggården.

skanna0053min.jpg
Vy, tagen från fängelset, visande kanalen, tyggården, kyrkan, gamla gasverket och första batteriets stall.
skanna0054min.jpg
Vy, tagen från fängelset. Längst till höger syns insidan av vallen.

Med öppnandet av Kristianstad-Hessleholms järnväg 1865 inträder ett nytt skede i stadens historia, då det bygges gasverk, vattenverk och avloppsledningar, gatorna förses med trottoarer och belysning, och skolor byggas, där fästningsverk legat. Och slutligen fullbordas Kristianstads kyrka (samma år som järnvägen inviges 1865) genom uppsättandet av den nuvarande tornspiran, visserligen icke sådan, som Kristian IV tänkt sig den men i god överensstämmelse med byggnadsstilen i övrigt och ritad av Brunius.

skanna0048min.jpg
Stora kronohuset, uppfört 1842. Östra delen disponerades av hovrätten över Skåne och Blekinge till dess denna flyttades till Malmö 1916. Inskriptionen på byggnaden är Legibus et armis (Med lag och vapen)
skanna0051min.jpg
Tyggårdens bostadsflyglar mot Stora torg. Den norra revs 1913, den södra 1915.
skanna0056min.jpg
Norra infartsvägen, dragen genom vallen, som syns till vänster.

Vi hava nu följt stadens utveckling från dess uppkomst och 250 år framåt. Det återstår nu blott att visa några bilder, som leda stämningen tillbaka till gamla tiders Kristianstad.

För att få stämningsbilder till forna dagars Kristianstad får man gå till smalgatorna, där ännu finnas kvar gamla hus i oförändrat skick. Visserligen finnes även i storgatorna gamla vackra hus, men de äro i regeln vanställda genom butiksinredning och bemålade med oformliga skyltar, som helt förtaga husets yttre och icke sprida trevnad.

Av dessa bilder framgår, att det visserligen icke finnes mycket kvar av forna tiders Kristianstad. Men så mycket större skäl finnes att söka bibehålla och vårda det lilla, som finnes kvar, och, där det kan ske utan allt för stora uppoffringar, söka återställa gamla byggnader i ursprungligt skick till trevnad för samhället och för dess innebyggare.

bildgalleri.jpg