Kristianstad, staden vid Helgeå

Tidig grundläggning, sen blomstring - Vä


skanna0004min.jpg
S:t Gertruds ruin i Vä
Tumathorp (Ö Tommarp utanför Simrishamn) och dess kloster fick direkt betydelse för Vä. Troligen tjänade detta det äldsta premonstratensklostret i Skåne som moderkloster för de senare stiftelserna i Lund och Öved samt i Vä. Till Vä kom premonstratenserna under 1160-talet.

Vä var under sin tid som stad huvudort för Gärds härad. Till skillnad från Tumathorp, där man inte påträffat någon äldre bebyggelse än från 1000-talets mitt, växte Vä fram i en trakt som är rik på fornlämningar. Det har antagits att Kristianstadsslätten omkring Helge ås vattensystem under yngre järnålder bildade ett särskilt "land" för varuutbyte och att Vä var en av de centrala handelsplatserna. Fornfynden i kyrkbyn i Vä och i det område som ligger väster därom vittnar om att Vä blev stad på en plats som sedan länge var bebyggd. Ortnamnet tyder på att där ursprungligen har funnits en kultplats. Vä betyder hednisk helgedom, helig plats.

Det har diskuterats om Vä blev stad redan på 1100-talet, det äldsta belägget för staden Vä är annars från mitten av 1200-talet. Vä finns inte med i köpstadsförteckningen i kung Valdemars jordebok, men väl i kungalevslistan i samband med stadganden beträffande avgifter från häradet. "Geareheret cum Wae", heter det; "Gärds härad med Vä." Det separata omnämnandet tyder på att Vä intog en ekonomisk, administrativ eller annan särställning i häradet.

Frånsett den tidiga bebyggelsen i Vä finns ändå vissa likheter med Tumathorp. I Vä anlades också en kungsgård, en lämplig placering på en gammal centralt belägen plats vid en å där möllor kunde byggas. Öster om den gamla bebyggelsen lät kungen uppföra en kyrka och innan 1100-talet var slut flyttades bebyggelsen till området kring kyrkan där den nya staden växte fram. Kyrkan helgades åt Maria och blev dubbelt så stor som sockenkyrkorna i trakten. Den har daterats till 1130-talet, men mitten av 1100-talet är en försiktigare gissning.

Om kyrkan hade något direkt samband med kungsgården är inte klarlagt, men precis som fallet var i Tumathorp skänktes kyrkan till premonstratenserna. Klostertiden blev emellertid kort. Troligen 1213 brann klostret och munkarna flyttade till Bäckaskog.


kyrkanivaemin.jpg
Majestas Domini I Sankta Maria kyrka i Vä. Kalkmålningarna i kyrkan är daterade till 1121-50 och hör därmed till det danska rikets allra äldsta.

Detta betydde ett avbräck för staden, men den levde vidare fastän den växte mycket långsamt. 1250 befriade kung Abel väborna från värnskatt och dessutom slapp de betala tull. Vä har kallats "en gammal, men alltid obetydlig stad". Vi vet inte mycket om högmedeltidens stad. Den var liten och sluten, några hantverkare och några köpmän som sysslade med närhandel kunde väl få sin utkomst, annars var det nog åkerbruket och boskapsuppfödningen som folket fick förlita sig på.

Någon gång under 1400-talet började Vä blomstra. Staden blev känd i hela Norden för sitt silversmide. Ädelmetallsmedernas konstskicklighet inbringade pengar till staden. Blomstringen fortsatte under 1500-talet. Då ökade bland annat antalet garvare. Detta hängde samman med utvidgad boskapsuppfödning på främst godsen och storjordbruken. Kanske fungerade köpmännen i Vä också som mellanhänder i boskapshandeln. Stadens folkmängd ökade, från omkring 400 under högmedeltiden till upp mot 1 500 vid slutet av stadsperioden.

Vä var aldrig befäst. Därför drabbades staden hårt i krigstid. 1452 förstördes Vä liksom 1509. Under 1500-talet brändes staden flera gånger och 1612 plundrades och förstördes den igen. Därmed var det slut. 1614 fick väborna befallning att flytta och vara med om att bygga upp den nya staden Kristianstad.