Vilans Vänner Kristianstad
vinjett2.jpg

Östra salutorget

Materialet har hämtats ur följande källor: Gamla Christianstad, 1996; Rosenberg: Gamla Kristianstad och Åhus, 2006; Andersson-Lindbom: Kristianstad, en bildkavalkad, 1984; Friström: Kristianstad, Christians stad, 2006. Bilder har också hämtats från Kristianstadvykort.se

Stor betydelse för såväl marknader som torghandel i Kristianstad hade 1848 års beslut om fästningsverkens rasering. Öster om den nyanlagda Östra Boulevarden fick staden sitt tredje och tillika största torg, så småningom benämnt Östra Salutorget.

Hit förlades på 1860-talet de årliga marknaderna liksom större delen av torghandeln, vilken kom att omfatta ytterligare en dag i veckan, onsdagen. Det 350 meter långa torget indelades i olika delar med var sin speciella funktion.

fikstorget1min.jpg Längst i norr låg Fisktorget, dit fiskebåtar från Åhus och Yngsjö ännu in på 1910-talet kunde ta sig upp genom Helge å och kanalerna. saluhall1bmin.jpg Därefter kom Köttorget, där slaktare och charkuterister sålde sina varor från vagnar och stånd.


Längst i söder var Hästtorget, som fick överta Lilla Torgs gamla funktion som plats för kreaturshandeln.

hasttorget1min.jpg
Den stora torgytan var inte helt obruten. Närmast kanalen låg några tomter, bebyggda med magasin: Werlins och Köpmannabolagets, senare Lawesons.

Kravet på en mera hygienisk hantering av kött och fisk ledde till att man på många håll började bygga saluhallar - den första i vårt land uppfördes 1875 i Stockholm. År 1882 beslöt fullmäktige att förlägga en sådan till Östra salutorget.

Det blev en byggnad av gjutjärn, plåt och glas, konstruerad av Ljunggrens Verkstad. Redan 1907 började man diskutera att ersätta den med en större byggnad men det dröjde till 1926 innan beslut fattades.

Två år senare stod byggnaden färdig, ritad av stadsarkitekten P. L. Håkanson. Den var betydligt gedignare byggd än den gamla saluhallen, som såldes året därpå för bortflyttning.

Utvecklingen gick emellertid andra vägar än man räknat med. Saluhallen blev överflödig - länge användes endast bottenvåningen för sitt ursprungliga ändamål medan övervåningen hyrdes av Eolbolaget. I slutet av år 1969 revs byggnaden, sedan Östra Salutorget helt mist sin gamla funktion som plats för marknader och torghandel.

saluhall2cmin.jpg

busstorget1min.jpg

År 1961 förvandlades dess södra del, Hästtorget, till Busstorg och 1964 uppfördes norr därom Domus stora varuhuskomplex med parkeringsdäck. Lilla Torg, som tidigare delade torghandeln med Östra salutorget, är nu ensamt säte för den återstående delen av denna en gång så omfattande verksamhet.

(Ur Andersson-Lindbom, Kristianstad - en bildkavalkad genom fyra sekler, 1984)


Ur Gamla Christianstad 1996, Sture Jönsson:

I 233 år, mellan 1614 och 1847, var Christianstad en fästningsstad. Den strikt rektangulärt utformade staden omgavs av en jordvall med bastioner.

Utanför fästningsvallen fanns sankmark, kanaler och i den troliga anfallsriktningen, vid den södra och norra fronten, ytterligare befästningar utanför huvudvallen, så kallade utanverk. Där Domus ligger i dag var sankmark från hedenhös till 1800-talets mitt.


karta1854min.jpg

1072xmin.jpg På mitten av 1800-talet började Östra Boulevarden byggas ut genom att fästningsvallen vräktes ut över sankmarken och kanalen på östra sidan. Ungefär på den plats där servicehuset Sommarro nu ligger, uppfördes stadens första gasverk, som stod färdigt hösten 1860. Intill detta och inte så långt ifrån bron till fängelset, som fångarna själva uppförde 1842-46, placerades stadens spruthus. Det tillkom som en följd av den stora stadsbranden år 1847, och placerades från början vid nuvarande järnvägsstationen.
gasverketmmxmin.jpg fisktorget3min.jpg Ända fram till 1874 fanns en öst/västlig tvärkanal som delade fästningsstaden i en mera officiell nordlig del och en mera kommersiell sydlig del. Den låg där nu Nya Boulevarden är framdragen. Mellan denna tvärkanal längs med Östra Boulevarden bildades ett långsmalt område ca 350 långt och 100 m brett som fick namnet Östra Salutorget.

Området begränsades i norr av ovannämnda kanal, i öster av den nya kanal som år 1864 grävdes utanför utfyllningen, mot söder av den kanal som gick från östra kanalen till Östra Boulevarden och som efter utfyllnad blev Södra Kaserngatan och i väster av Östra Boulevarden.

År 1858 upprättade Commmissionslantmätaren Gustaf Berglund en karta över området med förslag på hur det skulle utnyttjas. Den i sin tur tycks bygga på ett av drätselkommissionen uppgjort förslag "godkänt av stadens invånare vid allmän rådstuga den 18 oktober 1855".

tvarkanalenmin.jpg


karta1858min.jpg
Längst i norr, således omedelbart söder om kanalen (Nya Boulevarden), skulle ett fisktorg förläggas, en självklar placering eftersom fiskare från Åhus, Yngsjö och Hammarsjön där lade till med sina båtar för försäljning till stadens innevånare. Denna försäljning pågick till så sent som 1919.

När busstrafik kommit igång på 1920-talet, togs det gamla Fisktorget i anspråk som busstorg och tydligen 1927 uppfördes här stadens första busstation, en sexkantig byggnad vid torgets västra sida, som sedan blev taxistation och som flyttades bort i samband med att en ny busstation uppfördes längre söderut vid mitten av 1950-talet.

1124xmin.jpg kk140xmin.jpg 2868xmin.jpg


karta1897min.jpg
Avgränsningen öster ut var den kanal, som i dag ligger omedelbart öster om Domus. Den fick sitt nuvarande utseende i samband med att John Milner dikade ut Nosabyviken av Hammarsjön kring 1860-talet. Råbelövssjön behövde ett nytt utlopp från den bäck som från Balsby mynnat i Nosabyviken, strax väster om Nosaby kyrka.

Ett särskilt dikningsföretag med bland annat godsägare J Kennedy på Råbelöv i spetsen byggde år 1864 den nya kanalen och passade samtidigt på att sänka vattennivån i Råbelövssjön för att utvinna mera odlingsbar jord. På några ställen tvingades kanalbyggarna resa höga lervallar, exempelvis vid Kanalbrinken, på andra kunde man koppla på resterna av de gamla befästningskanalerna, exempelvis vid Södra skolan och vid Ljunggrens verkstad på Söder för att leda ut Råbelövssjöns vatten. Utloppet i Helge å skedde ungefär vid nuvarande "Yllan".

kanalvidteknskolanmin.jpg kanalpartimin.jpg kanalvidyllanmin.jpg

Hur denna nytillkomna stora yta mellan kanalen och Östra Boulevarden skulle utnyttjas framgår således av plankartan från år 1858 ovan.

I norra delen av området, alltså närmast tvärkanalen, skulle som redan nämnts etableras ett fisktorg ungefär 75 x 70 m stort.

Närmast mot Östra Boulevarden och mitt på området, avsattes ett annat område cirka 25 x 160 m, först tänkt som park närmast Östra Boulevardgatan, men i början av 1860-talet ändrat till torgyta. Längst i söder mot nuvarande Södra Kaserngatan avsattes ett tredje blivande torgområde 115 x 50 m. Detta användes till att börja med av fattigvårdsinrättningen.

Till dessa områden flyttades på 1860-talet de årliga marknaderna och större delen av torghandeln Dessförinnan hade Stora Torg dominerats av handelsmännens och hantverkarnas bodar, medan Lilla Torg - Hästetorvet - förbehållits för handeln med hästar och kreatur. Kreaturshandeln flyttades efterhand över till den södra delen av det nya området, nuvarande Busstorget.


hasttorget2min.jpg

torghandel1min.jpg torghandel2min.jpg torghandel3min.jpg torghandel4min.jpg

Framförallt på de stora marknadsdagarna översvämmades det nya Östra Salutorget av människor. Marknaderna var dels den från Vä övertagna "Pålsmässomarknaden" på S:t Paulidagen den 25 januari, dels den från Åhus övertagna Maria Magdalena-marknaden den 22 juli.

Längs med kanalen föreslogs alltså på 1850-talet sju arrendetomter för lagerbyggnader, packhus etc. Allra längst ut mot kanalen undantogs dock ett sex fot brett område avsett som träckbana. Längs denna träckbana gick pråmdragarna och halade pråmarna fram till vändplatsen som fanns vid mötet med tvärkanalen.

På ritningarna från år 1858 betecknas som synes de sju arrendetomterna med bokstäver från A till G, där A låg längst i söder och G längst i norr. Den som fick arrendera tomten A var handlanden Georg Magnus Krook, som den 1 april 1861 arrenderade området på 60 år. Han skulle också enligt kontraktet bygga en 18 fot, 5,4 m, bred körväg norr om tomten. Det var början till Lasarettsgatan i förlängning av nuvarande Döbelnsgatan, som drogs fram ytterligare år 1864 till det då nybyggda östra lasarettskomplexet.

År 1861 utarrenderades ytterligare två tomter, lott F och G. De låg längst norr ut och närmast fisktorget och de utarrenderades till handlanden och tobaksfabrikören Fredrik Wilhelm Fiedler. Arrendevillkoren var likartade. Innanför ett högt plank byggde Fiedler år 1861 några lägre byggnader och i en av dem "glödgades träkol", vilket betyder att det tillverkades kimrök. Fiedler gick i konkurs år 1875 och fordringsägare var bland annat sagde G M Krook, som flyttade sin verksamhet norr ut och övertog arrendet på de två norra tomterna.


ab1min.jpg


ab2min.jpg


ab3min.jpg

Krooks tidigare tomt, lott A, övertogs av Christianstads köpmannabolag, därefter av smedmästare Holmquist. Kvarteret fick efter detta namnet Smedjan. Slutligen fanns AB P Lavesson, engrosfirma i spannmål, foder och gödningsämnen på tomten. Georg Magnus Krook hade ganska omgående låtit uppföra en byggnad i öster på tomten, uppenbarligen den första på de sju tomterna. Det förefaller som om han sedan, senast 1875, lät uppföra en friliggande byggnad i korsvirke i norr i vinkel mot det första huset och kanske också en byggnad i vinkel i söder, vilken var ett halvhus. Det framgår senare, att alla tre var envånings putsade korsvirkeshus. Smedmästare Holmquists arvingar, som senare ägde byggnaderna, sålde dessa till staden år 1901.

Vid mitten av 1910-talet och också 1920 framgår, att den vid det här laget såväl i norr som i söder tillbyggda längan i öster då inrymde lokaler för köttbesiktning. - Till denna södra del av Östra Salutorget hade på 1850-talet flyttats handeln med hästar och kreatur och ännu omkring 1940 hade området söder om de ifrågavarande byggnaderna benämningen Kreaturstorg.

Strax efter mitten av 1920-talet utgjorde de båda norra och södra längorna spannmålsmagasin, tydligen för KB P. Laveson engrosfirma i spannmål, foder och gödning. Vad den östra längan användes till framgår inte vid denna tidpunkt men väl 1934, då det uppges att där fanns bilreparationsverkstad. Vid södra sidan av spannmålsmagasinet i norr redovisas nu ett envånings tomsäcksmagasin i trä och friliggande inne på gården en byggnad av samma beskaffenhet för förvaring av diverse.

År 1942 framgår att alla byggnaderna hade rivits utom längan i öster, som användes för fruktmusteri och tillfällig lagring av möbler och dylikt. Den förefaller kunna ha legat kvar ännu tio år senare.

ab4min.jpg ab7min.jpg ab5min.jpg ab6min.jpg

Den 1 juli 1879 överlät G M Krook sin firma till Otto Werlin och Olof Petersson. Grosshandlare Otto Werlin blev ensamägare år 1890 till bland annat en stor 2 1/2-vånings, 30 x 12 m, träbyggnad med gaveln intill kanalen jämte ett antal mindre byggnader, väl dolda av ett högt plank. Den stora byggnaden vars källare oftast var vattenfylld, låg kvar till år 1920, då den flyttades till Magasinsgatan/ Norretullsvägen strax intill Hemgården i Kristianstads norra innerstadsområde. Flyttningen verkställdes av dåvarande ägaren till Werlins, grosshandlare B J Jönsson, som övertog rörelsen den 1 april 1913.

fg1min.jpg fg2min.jpg fg3min.jpg

Skriftväxling mellan Otto Werlin och stadens drätselkammare under årtiondena omkring sekelskiftet är intressant. Staden önskade utvidga torgen och försökte med allehanda juridiska medel få bort Werlins firma, vilket slutligen lyckades vid ursprungskontraktets utgång år 1920. Men redan år 1891 tvingades Werlin avstå en del av sitt västra arrendeområde, så att torgen kunde utvidgas.

billing3min.jpg billing1min.jpg billing2min.jpg billing4min.jpg

De tredje och fjärde packhustomterna norrifrån räknat arrenderades 1876 av handlanden Frans Julius Billing, som samma år ansökte om tillstånd att på tomten få uppföra en tvåvånings magasinsbyggnad i trä. Ett fotografi visar en sådan byggnad längs kanalen med en vinkelbyggnad in på tomten i norr, också den i två våningar men ett halvhus. Även i söder fanns ett halvhus, lägre men tydligen också i två våningar.

På tomtens västra del fanns ett par lägre byggnader, en av dem en estrad och en paviljong i Nykterhetsträdgården, som fanns här 1898-1905. En skylt upplyste om att magasinen innehöll lager av Frans J. Billings artificiella gödningsämnen, spannmålsfröer, foderämnen m.m. Det är ovisst när de olika byggnaderna revs. Såväl denna tomt som granntomten i norr finns markerade på kartor åren kring 1900 men inte längre 1908; de förefaller då ha blivit torgmark. År 1964 fick Konsumentföreningen Kristianstad med omnejd bygglov för uppförande av nuvarande Domus-varuhus på denna plats.

Redan på 1858 års plan återfinns två öst-västligt orienterade skjul strax norr om nuvarande Södra Kaserngatan. De ligger längs med en tvärkanal, som mynnar i den stora kanalen.

Byggnaden närmast Östra Boulevarden mittemot Fattighuset kallades Pudrettladan. Den inreddes av den kände apotekaren G R Gauffin, tillika arbetsdirektör för fattigvårdsinrättningen. Stadens fattighjon hade hand om renhållningen och avfallet togs omhand i pudrettladan, där Fattigvårdsinrättningen från 1865 drev en så kallad. pudrettfabrik, där stadens latrin fabriksmässigt blandades med torv förvarat i det östra skjulet närmast huvudkanalen. Arbetskraften var de intagna på fattiggården.


pudrett1min.jpg

På vinden till torvladan torkade stadens husmödrar sin tvätt sedan de tvättat i fattigvårdsinrättningens tvättstuga, som låg ute i kanalen och sköttes av de intagna på fattiggården.

Pudretten såldes efter behandlingen till stadens lantbrukare för 50 öre per kubikfot. Stanken från pudrettladan orsakade många klagomål från närboende. Dock är att märka att den närmast belägna byggnaden var fattiggården, den låg där tidigare Televerket/ Telia huserade vid korsningen Östra Boulevarden - Södra Kaserngatan.

Gamla protokoll förtäljer om den tidvis ganska livliga skriftväxlingen mellan hälsovårdsnämnden och stadsfullmäktige. Pudrettladan låg dock kvar ända till år 1885, då den flyttades till närheten av Wendes laboratorium på nuvarande Östra Kyrkogården.

gamlasaluhallen1min.jpg gamlasaluhallen2min.jpg gamlasaluhallen3min.jpg gamlasaluhallen4min.jpg

Det var krav på en mer hygienisk hantering av fisk och kött som tvingade fram Saluhallsbygget. Den första saluhallen i Sverige byggdes i Stockholm år 1875 och strax efter, år 1882, beslöt stadsfullmäktige i Kristianstad att också uppföra en saluhall.

Första saluhallen var en skäligen enkel byggnad, tillverkad av plåt och gjutjärn från Ljunggrens verkstad. Den låg längs med kanalen och dess norra gavel nådde nästan ända fram till nuvarande fängelsebron. Byggnaden var strängt symmetrisk med en högre mittdel täckt av ett halvcirkelformat tak. På vardera sidan fanns sex lägre fack med 24 försäljningsbås kring en mittgång där en vattenkonst sprutade i centrum.

I denna byggnad var även köttbesiktningsbyrån inrymd men här fanns också lokaler för tillfällig förvaring av kött etc. Köttbesiktning var obligatorisk, men försiggick enligt protokollen i synnerligen dåliga lokaler.

Starka klagomål från stadsveterinären över köttbesiktningsbyråns skick och läge nära kanalen, vilket ansågs vara synnerligen olämpligt, föranledde diskussionen om ett nytt läge för saluhallen. Det nya läget blev längs Östra Boulevarden och byggnaden ritades av stadsarkitekten P L Håkansson år 1927-28. Gamla saluhallen revs år 1929.

saluhall2min.jpg saluhall2bmin.jpg saluhall2cmin2.jpg saluhall2dmin.jpg

Nya saluhallen innehöll såväl den efterlängtade köttbesiktningsbyrån som saluhall med 58 salustånd för köttvaror och dessutom 20 platser för försäljning av fisk med mera. Kostnaden uppgick till 380 000 kronor.

saluhall2emin.jpg saluhall2fmin.jpg saluhall2gmin.jpg saluhall2hmin.jpg

Denna senare saluhall, utförd helt i tegel, hade sin huvudfasad i en våning närmast mot Östra Boulevarden, men utformades i två våningar inåt torget. I bottenvåningen drevs saluhall länge, medan övervåningen efterhand kom att användas för annan verksamhet. Bland annat hade civilförsvaret lokaler där under andra världskriget och sista åren användes det av EOL-bolaget för lagerändamål. Ett stort offentligt skyddsrum låg under mark. Nordost om saluhallen fanns en stadsvåg. Den gedigna saluhall nr 2 revs år 1969 efter blott 40 års tjänst.


nyabusstorget1min.jpg


nyabusstorget3min.jpg

År 1961 förvandlades den södra delen av Hästtorget till Busstorg. Hit samlades den regionala busstrafiken. Den första enkla busstationen ersattes strax av den tvåvånings putsade byggnad, som stadsarkitekt Robert Larsson ritat och som fortfarande står kvar. Den lokala busstrafiken flyttades till busstorget år 1984. Man hade tidigare använt Lilla Torg som omstigningsplats och då stod nästan alltid någon buss vid Östra respektive Västra Storgatan och spydde ut avgaser.
nyabusstorget6min.jpg

För nybyggnad av busstation på nuvarande fastigheten Kristianstad 4:13 gavs bygglov 1954. Den förlades nära nog mitt på den forna magasinstomten, dock förskjuten något mot väster, och var ritad av arkitekten SAR Robert Larsson. Byggnaden uppfördes i två våningar med från väster räknat i bottenvåningen kiosk, vänthall, kontorsutrymmen m.m. och godsexpedition samt i ovanvåningen serveringslokal, kök (Omnibaren), kontorslokaler och chaufförsdagrum. I källaren inrymdes lagerlokaler, toaletter, skyddsrum m.m. - Åtminstone under andra hälften av 1960-talet hade serveringslokalen namnet Frascati Bar & Restaurang.

År 1974 gavs bygglov för ombyggnad av Pressbyråns kiosk i bottenvåningen. Två år senare framgår att Restaurang Peking fanns i ovanvåningen. Efter lov 1992 byggdes väntsal och kontorslokaler om.

nyabusstorget2min.jpg År 1995 gavs lov för ombyggnad av busstationsbyggnaden och nybyggnad av resecentrum, det senare på det forna kreaturstorget söder om den befintliga byggnaden, på del av nuvarande fastigheten Kristianstad 4:4. Blomgeist Arkitekter AB i Malmö stod för ritningarna. Den forna väntsalen ersattes av en ny vid den äldre byggnadens västra och södra sidor, i en våning liksom den nya anläggningen i övrigt. Kiosken omändrades till butik. Vid väntsalens
södra sida uppfördes en mot söder långsträckt vänthallsbyggnad med i öster anslutande bussfickor. Efter bygglov samtidigt som för den nya bussterminalen, 1995, uppfördes i väster, anslutande till den västra delen av den nya väntsalen, på nuvarande fastigheten Kristianstad 4:43 en byggnad med hamburgerrestaurang i en våning.
nyabusstorget4min.jpg

nyabusstorget5min.jpg



ovrigt15min.jpg
"Smedens"

År 1891 ritades på skarprättarens tomt på Östra Boulevarden mitt emot Fisktorget ett pampigt, putsat fyravånings tegelhus med två vinklar inåt gården på storbyggmästaren Svante Svenssons ritkontor i Carlshamn. Beställare var smedmästare Carl Holmqvist.

Det var en stor tomt, som det nya huset skulle byggas på år 1891. Man lät några äldre korsvirkeshus ligga kvar närmast Östra Smalgatan, som år 1943 fick namnet Östra Vallgatan och som ännu tidigare hette Östra Bakgatan. Detta trots att det fanns ett beslut från år 1878, att Östra Smalgatan skulle breddas.

Smedmästaren Carl Holmqvist, som köpte skarprättartomten år 1876, inrättade smedja i ett av gårdshusen. De olika gårdshusen revs inte förrän åren 1957 och 1962 och då hade de hunnit härbärgera exempelvis N Svenssons bleck- och plåtslageri, en cykelverkstad och på 1940-talet O A Thulins Hofslageri & Smidesverkstad. Rivningarna skedde först när Östra Vallgatan verkligen breddades under 1960-talet.

Byggnadslovet meddelades i mars 1891 på tomt nummer 4 i kvarteret Jepp Buck och den från Frimurarhusbygget Vasaordenprydde storbyggmästaren Svante Svensson flyttade en arbetsstyrka från tingshusbygget i Degeberga för att bygga detta pampiga hus med tre bostadsvåningar ovanpå butiker i två plan.


ovrigt16min.jpg
"Smedens" var det tredje huset från höger

Bottenvåningen med fyra butiker lyftes nämligen upp inte mindre än 1,8 meter över gatuplanet vilket möjliggjorde att källarvåningen kunde utrustas med stora fönster. Här fanns ytterligare butiker, cafélokaler och två lägenheter mot gården. Lägenheterna i källarplanet är identiska med ovanförliggande, men blev inte godkända vid byggnadslovsgranskningen av sanitära skäl. Samtliga rum i källaren utom köken kallas därför "lagerrum" på de godkända ritningarna.

Fasaden blev symmetriskt uppbyggd och murades i en stil, där man sökte efter historiska, klassiska förebilder. Denna historicism var ganska vanlig i Sverige kring år 1885, men det är mindre vanligt att se så rik dekor som på denna fasad.

Balkonger var lyx vid denna tid, men fasaden mot Fisktorget försågs med inte mindre än nio stycken med dekorativa konsoler och räcken i smidesverk.

Den finaste lägenheten låg på andra våningens norra del och omfattade sju rum och kök. Hit hörde också badrum och separat torrdass, vilket tre av lägenheterna utrustades med.

Handlandena Hjalmar och Sture Eskilsson köpte fastigheten år 1938 och behöll den till år 1954. Näste ägare var Nils Jönsson, som år 1957 inredde banklokal åt Jordbrukskassan i södra delen av boulevardhuset. Kristianstadsortens jordbrukskassa köpte fastigheten år 1966 och Föreningsbanken byggde nytt kontorshus mot Östra Vallgatan år 1971. En rad indragna butiker med parkeringsplatser framför inrymdes i det nya kontorshuset. Dessa parkeringsplatser är borta nu och fastigheten har miljöanpassats mot Östra Vallgatan, där Telia har rikt utsmyckad entre.


Några bilder till från Salutorget:

ovrigt1min.jpg ovrigt2min.jpg ovrigt3min.jpg ovrigt4min.jpg ovrigt5min.jpg

ovrigt6min.jpg ovrigt7min.jpg ovrigt8min.jpg ovrigt9min.jpg ovrigt10min.jpg

ovrigt11min.jpg ovrigt12min.jpg ovrigt13min.jpg ovrigt14min.jpg ovrigtbuss1min.jpg

ovrigtbuss3min.jpg ovrigtbuss4min.jpg ovrigtbuss8min.jpg ovrigtbuss9min.jpg ovrigtbuss2min.jpg


Bengt Jönsson minns Salutorget


Jag är född 1945 och har vuxit upp främst på Vilan, men jag minns en del från Salutorget. Längst i söder var alltså Hästtorget. Någon kreatursmarknad har jag inget minne av, men det fanns kvar en del rostiga järnräcken längs slänten upp mot Östra Boulevarden. De hade använts till att binda djuren vid. Där fanns också en pissoir av plåt. Torget användes väl mest som parkeringsplats och var belagt med kullerstenar. Det brukade vara cirkus där också en eller ett par gånger om året, cirkus Zoo eller Scott. Det var stora begivenheter. Min far var med ibland och hjläpte till att resa tältet. Det var ett tillfälligt extrajobb, som man kunde få.

I redogörelsen för torget ovan sägs, att Hästtorget blev busstorg 1961, men jag tror att det var tidigare. Jag vet i alla fall bestämt, att Omnibaren fanns där sommaren 1956. Min mor låg då på sjukhus en månad, och min far och jag brukade äta middag på Omnibaren. Det var nog den första självbetjäningsbaren som jag åt på. Det fanns olikfärgade kulor, som gällde de olika rätterna på menyn. Man valde en kula för den rätt man ville ha och stoppade in den i ett hål. Sedan kom maten fram genom en lucka lite längre fram vid disken. Det var en rolig upplevelse att äta där.

När jag blev lite äldre, ca 17-18 år, åkte vi buss härifrån till Everöd för att dansa i Nya Furulund på lördagskvällarna. Busschauffören som brukade köra, hette Birger. Ofta var vi först på restaurang Aveny på Cardellsgatan och drack Samos och inte sällan på Everöds hotell före själva dansen. För övrigt åkte jag nog aldrig med någon buss härifrån.


1950_16min.jpg

1950_10min.jpg

1950_18min.jpg

På området mellan den förlängda Döbelnsgatan, tidigare Lasarettsgatan, och Saluhallen, "den nya", förekom nog torgförsäljning då och då, men jag har inga bestämda minnen av det. Det var mest bilparkering här. Kanske var det här pissoiren var? Själva Saluhallen var jag sällan inne i. Jag tyckte det luktade avskyvärt av fisk där. Det var egentligen en stilig byggnad, när man ser den på bild nu efteråt. På norra sidan närmast Östra Boulevarden fanns toaletter med WC.

1950_17min.jpg Jag minns svagt det gamla busstorget norr om Saluhallen. Vi åkte buss därifrån till blomningsfest i Vånga och Ekestad på våren. Taxistationen vid Nya Boulevarden, mittemot brandstationen minns jag tydligt. Det var taxis huvudstation, och chaufförerna hade en särskild byggnad, där de kunde sitta och vänta på resande. Ibland stod en hel rad av taxibilar parkerade utanför. Chefen för droskägarföreningen hette Lindström, och Gunnar Hansson från Vilan var också en chefsperson.

På gatan satt en telefon i en stolpe, där man kunde ringa efter taxi, om ingen bil var inne. Man vevade på en liten vev och blev kopplad till taxis växel, som låg på Östra Storgatan. Där jobbade bl a Gunnel Clarén, som var mor till min bäste vän, Jan Clarén. Vi hälsade på hos henne ibland. Hon satt i ett rum längst upp i grannhuset till Karlssons & Karlssons läderaffär på hörnet av Hässlegatan. Två telefonväxlar fanns på ett bord framför en stor karta över Kristianstad. På kartan fanns små lampor som lyste vid de taxistationer, där någon bil fanns inne. När chaufförerna stannade vid någon station måste de sätta i en liten plugg på telefonen, så att den lilla lampan tändes hos växeltelefonisten. Någon kontakt med själva bilarna fanns inte på den tiden.

Stadsvågen vid kanalen minns jag också. Där kunde man kontrollväga bilar bl a. Några byggnader längs kanalen minns jag inte. Jag minns, att man hittade en drunknad man i kanalen vid Amaliabron. Han var försvunnen en tid dessförinnan och var bosatt på Vilan.