Kristianstad, staden vid Helgeå
langebro1min1.jpg
langebrorubrik.jpg
scan10034xmin.jpg


Bengt Jönsson:

På denna bro cyklade jag till läroverket varje skoldag i åtta år, morgon, middag och eftermiddag. Lägger man därtill alla andra passager till fots eller i bil, så blir det ett oändligt antal gånger som jag korsat Helgeå denna väg. Till de andra tidigaste tillfällena hör de tidiga mornar som mor bar mig till Uddegården, Yllefabrikens dagis, alldeles i slutet av 1940-talet. Vintertid kunde det vara svidande kallt och blåsigt på bron.

På Finlands bryggeri jobbade min far en gång i sin tidiga ungdom. På Lastageplatsen 3, det stora huset, bodde en av mina klasskamrater i första ring, Marie-Louise Braunstein. I samma hus bodde visst brandchefen, Hällebrand. Det var ett "fint" hus.

Vid kajen kunde man vissa mornar köpa färsk sill i båtar som kom upp från Åhus. Det blev senare förbjudet av hälsovårdsmyndigheterna. Folk stod ofta och metade eller fiskade med kastspö på kajen.

Hos fru Hägg vid den lilla bron över kanalen ned mot Yllefabriken kunde man hyra ekor för en krona i timmen. Jag och Ingvar Olsson i samma hus som jag gjorde det ibland. Vi rodde runt på ån och i kanalerna och metade. Ute på ån var det lite kusligt, man visste att där var det djupt och farligt. Jag minns att vi rodde ända bort till Fängelsebron inne i stan och ut mot Udden på andra hållet.

Helgeån var ingen lekplats direkt så som det kan skildras hos t ex Fredrik Böök. Vi höll oss till ängarna och vintrarnas översvämningar. De senare kom så säkert som amen i kyrkan, bara i olika omfattning. Det blev fina och vidsträckta isar ända ut mot Lillö.


langebro02min.jpg langebro03min.jpg langebro041955min.jpg
1955

langebro01min.jpg langebro05min.jpg langebro061903min.jpg
1903

langebro07min.jpg langebro08min.jpg langebro09min.jpg

langebro101940min.jpg
1940
langebro11min.jpg
1948
langebro121906min.jpg
1906

vilanfrlastageplmin.jpg
Vy mot Vilan från Lastageplatsen troligen kring sekelskiftet 1900.
vilanfrlangebromin.jpg


Långebro

Ur De byggde staden av Thorsten Andersson i Staden vid Helgeå, 1964.

I samband med grundläggningen nämns inget om brobygget över Helgeå, men det måste då ha varit påbörjat. Vid Christian IV:s nästa besök på Allö, i september 1614, har han gjort följande anteckning i sin skrivkalender för den 20/9: "Bleff den Broo maalt, som gaar fra Allöe over til Herloff Land, hvilken er 250 Favne lang." Det skulle inne-bära en längd av omkring 470 meter. I samband med ett ombyggnadsförslag år 1642 av den då bristfälliga Långebro anges dess längd till 661 alnar ( = ca 415 m. ) . Från omkring 1740 föreligger en uppgift, att Långebro efter en total ombyggnad 1716 skulle vara 734 svenska alnar lång (=436 m) och 123/4 alnar bred (= 7,57 m).

Under åren 1614-15 leddes brobygget av timmermannen Rasmus Jörgenssen Kolding (på 1620-talet verksam vid Frederiksborg, Kronborg och Antvorskov för Christian IV :s räkning och ännu 1632 nämnd som "Kongens Tömmermand" ) . År 1615 hade han 28 man i arbete på "den langa Broe for Christianstadt" under 86 dagar, och dessutom arbetade två "sågskärare" från Öllsjö, Peder Nielssen och Aggs Pederssen, med uppsågning av ca 3.500 alnar timmer. Till hjälp vid nedslagning av pålar hade man en pråm och en båt. Det omtalas också detta år, att några av de pålar, som slagits ned förra året, var "bröstfeldig och nedersuncken". Arbetet avslutades med utgången av juli månad 1616, då Långebro tydligen var i huvudsak färdig. I början av år 1628 uppsattes en vindbrygga på bron samt en slagbom. Dessa arbeten utfördes av timmermannen Niels Mortenssen enligt kontrakt med dåvarande länsherren, Jörgen Urne. På Erik Dahlberghs bilder av Kristianstad 1658 och 1678 ses Långebro med denna vindbrygga.

langebro13min.jpg langebro14.jpg

På vintrarna kunde isen gå ganska illa åt bropålarna. För att förhindra sådana skador befallde kungen genom sin länsherre den 27 september 1616, att stadens borgare skulle strax, när isen kunde bära, "vaede omkring Broan" och fortsätta med detta vintern igenom, så länge det behövdes. Att denna befallning verkligen efterkoms visar ett beslut, som borgmästare och råd fattade den 7 januari 1618. Då uppdrogs åt fyra fiskare i staden, Peder Jenssen, Peder Rasmusen. Oluff Mortenssen och Jörgen Fisker att vaka kring varje påle under Långebro, så länge vintern varade. För detta skulle de ha 10 dalar var. Men första gången skulle borgerskapet själv vaka kring pålarna, och det skulle ske dagen därpå, alltså den 8 januari 1618!

Underhållet av Långebro var en besvärlig och kostsam affär, och ganska snart fordrades nya reparationer. Kungen bestämde därför 1624, att bönderna i kringliggande härader skulle betala särskild skatt för brons underhåll, en ordning, som bestod långt fram i tiden. Det tillsattes också en särskild broförvaltare, som skulle ha ansvaret för bron. Den förste innehavaren av denna befattning var förutvarande borgmästaren i Åhus och senare i Kristianstad. Claus Hanssen, som skötte detta uppdrag till sin död 1630.


Kort historik
Uppgifterna hämtade från www.kristianstad.se


1614 Beslutade Kung Christian den IV bl a, att Långebro skulle byggas, att infarten från Långebro skulle var stensatt och att inne i fästningen skulle gatorna vara utformade med rännstenar på ömse sidor.

1616 Var den första Långebro bro färdigbyggd. En 470 m lång träbro på träpålar. Den började ungefär där Bomgatan ligger idag och slutade ungefär på samma ställe som nu.

1622 Befriades Kristianstads stad från underhållet på Långebro bro. I stället skulle underhållet bekostas av Listers, Gärds, Villands, Albo, Göinge, Färs och Frosta härader.

Mellan 1616 och 1860 byggdes Långebro bro om ett flertal gånger.

1860-61 Långebro bro byggdes om som stålbro i stället för som tidigare i trä. Bron byggdes och underhölls av ett brobolag som tog ut broavgifter. På grund av kostnaderna hade bron kortats betydligt och vägen lades i stället på en bank en lång sträcka och "snörpte" på detta sätt till ån. Kristianstad fick dock betala extrakostnaden för att den skulle vara öppningsbar. Detta för att hålla farleden från Åhus öppen upp till Fiskarbacken vid nuvarande Badhuset.

1906 Stadsfullmäktige uppdrog åt drätselkammaren att :"..med Långebrobolaget träffa uppgörelse angående övertagandet av framtida underhållet av bron, därvid staden skulle påtaga sig att bota de påsynade bristerna ävensom ersätta eventuell brist i bolagets kassa intill 500 kronor, mot det att bolaget till staden utan ersättning överlämnade den vid bron uppförda gångbanan."

1932-33 Förses Långebro bro med nya balkar och en betongöverbyggnad. Bron behövde inte längre vara öppningsbar då farleden från Lastageplatsen till Badhuset slopades 1919, när järnvägsbron byggdes.

1957 Läggs Hedentorpsvägen om i en ny sträckning, från norr om kylhuset (vid nuvarande Kronfågel) till Långebrogatan,.


langebro001min.jpg
1960-61 En långtradare kör igenom brobanan på Långebro. Ing 2 från Eksjö byggde en provisorisk "krigsbro" söder om den skadade bron. Landfästen och mittstöd till denna finns fortfarande kvar. Därefter stängdes den trasiga bron av helt och farbanan byggdes om.

Bilderna tagna av Ingvar Olsson.


langebro002min.jpg

1989 Invigdes Härlövsängaleden den 20 juni. Den byggdes för att avlasta Långebro, V Boulevarden och Snapphanevägen.



langebrofristrom1_2.jpg

Det är inte många idag som inser vilken fantastisk prestation det var, att vid den tiden, i början av 1600-talet, bygga en icke mindre än 470 m lång bro över den då djupare och mer utbredda Helge å.

Christian 4 befallde dessutom att sex skånska härader gemensamt skulle svara för underhållet av den nya bron. Detta skedde motvilligt, men fortsatte ändå i nästan 300 år. Få broar i riket torde ha givit myndigheter och ämbetsverk så mycket att göra under tidernas lopp. Få har likaledes, mestadels på grund av att medel till underhåll saknats, vållat så mycket stridigheter och så mycket huvudbry på grund av ett kungligt danskt påbud som den långa bron - Långebro.

Det fanns på 1500-talet två möjligheter att korsa Helge ås vattenmassor i dess nedre lopp. Antingen passerade man på bron nedanför fallen i Torsebro eller också på en enkel bro vid Åhus. Denna senare bro lät dock Christian 4 ta bort för att förbättra seglingsmöjligheten till den nya staden Christianstad.

Vi måste också komma ihåg, att innan Gropahålet år 1775 blev nytt huvudutlopp för Helge å, var vattenståndet ca 60-70 cm högre än dagens och att därmed mycket stora områden av den låglänta terrängen stod under vatten. Fästningen placerades på den största ön, Allö, i detta vidsträckta vattenområde mellan Araslövssjön och Hammarsjön. På den näst största, Blackan, låg medeltidsborgen Lillö.

Längden



langebro1748min.jpg
1748 vid lågvatten

langebro1748_2min.jpg
1748 vid högvatten

Längden på den långa bron varierar genom århundradena. Enligt Christian 4 var den långa bron "250 Favne lang", vilket motsvarar 470,8 m. Bron var 13 alnar bred, vilket motsvarar 8,16 m.

År 1642 uppgavs bron vara 415 m lång. På den "Grund Riss" som Johannes Mejer ritade upp 1658-59, direkt efter att Christianstad blivit svenskt, finns nya måttuppgifter. Långebro, var hela 734 svenska alnar, det vill säga att Långebro då var 435,8 m lång. Vid denna tid var den 7,57 m bred.

Samma måttserie återfinns på dokument daterade 1740, men avseende förhållandena år 1716. År 1894 angavs brons längd till 447,20 m, varav den då byggda delen med järnbro upptog 71,80 m. Utfyllnader och växlande vattennivåer kan vara förklaring till de olika längdmåtten. Dagens 12,68 m breda Långebro är bara 62,80 m lång, även om den s k underhållslängden är 94,10 m.

Förberedelserna

Den duktige och plikttrogne länsherren Jens Sparre i Åhus län fick den 19 september 1613 order av Christian 4 att hugga 200 bjälkar 13 alnar långa till bron. Samma order utgick till länsherren i Hälsingborgs län, Anders Bille och länsherren Christoffer Ulfeldt i Helnekirke (Lunds) län. Virket skulle tas från de skogar, som låg bäst till och sedan levereras vid bron. Christian 4 tillsatte just Jens Sparre, för att organisera arbetet med den nya staden vid den nya förbindelsen över Helge å. Han var känd som en duktig administratör och tidigare erfaren som länsherre, då Christianopel byggdes upp 14 år tidigare.

Den 4 januari 1614 utfärdade Christian 4 ett öppet brev till alla bönder inom Albo, Gärds, Villanos, Listers, Göinge, Norra Åsbo och Frosta Härader. Han riktade sig då i första hand till de bönder, som lydde under Kronan och Domkapitlet. De skulle före utgången av februari månad 1614 leverera 25 lass sten per härad, annars skulle de bli straffade. Med detta påbud inleddes en lång karavan av foror, som under flera år framåt skulle komma att forsla timmer, sten, jord, ris och kalk till den nya staden. Detta fordrade en god organisation, som den framstående Jens Sparre och hans medarbetare var ansvariga för.

Högabro

Med hänsyn till det tidvis mycket höga vattenståndet byggdes Långebro förhållandevis hög. Ytterligare skäl till att bron byggdes hög var, att pråmarna mellan Åhus och Araslöfs gård, Lillö med flera ställen skulle kunna passera under, åtminstone vid normalt vattenstånd. Den alltid lika uppmärksamme Carl von Linné noterade förresten just höjden på bron vid sitt besök här år 1748 och kallade Långebro för "Högabro".

Brobygget

Under åren 1614-15 leddes brobygget av "Kongens tömmermand", Rasmus Jörgenssen från Kolding, År 1615 hade han 28 man i arbete i 86 dagar samt dessutom två sågskärare från Öllsjö, som sågade upp cirka 3 500 alnar timmer. Till hjälp vid nedslagningen av pålar hade man en pråm och en båt. Det visade sig senare att en del av de pålar, som slogs ner år 1614 inte var tillfredsställande. Nya pålar fick slås ner följande år.

Brons båda ändar förstärktes med "bröstwerk af kampestenar". Den östra mot staden var 17 famnar, 32 m, lång och 5 alnar, 3,1 m, hög. Den västra var 18 famnar lång och 6 alnar hög. År 1616 fortsatte arbetena från mitten av februari till slutet av juli. Timmermannen Morten Jensen ledde då arbetet i 132 dagar och hade hjälp av 7 timmermän och 20 andra karlar. Man slog ner bland annat 76 pålar mitt i strömfåran och bron kunde i stort sett då anses som färdig.

I början av år 1628 sattes en vindbrygga upp inklusive en slagbom och för detta svarade timmermannen Niels Mortenssen. Det är denna vindbrygga vi ser på Erik Dahlberghs teckningar från år 1658.

Det dröjde inte länge förrän träbron var i dåligt skick och redan i stadens privilegiebrev 1622 ges order om iståndsättning. Vintertid gick isen illa åt bropelarna och från och med år 1616 ålades staden att hålla öppet vatten vid bron vintertid för att inte bropelarna skulle skadas av isen.

300 år av kunglig befallning

Den långa bron till staden skulle "färdighållas av bönderna i de socknar och landsbyar emellan vilka den redan tillförne blivit skiftad". Citatet är ur privilegiebrevet den 15 mars 1622. Adeln medgav, att deras bönder användes för detta. Dessutom utkom ett kungligt brev av den 20 februari 1624, vilket sade, att bönderna i Villands, Gärds, Albo, Göinge, Frosta och Färs samt Listers härader årligen skulle betala broskatt med 4 skilling för varje "hel" gård samt 2 skilling årligen för varje "halv" gård samt adelns dagsverksgårdar. Listers härad befriades från sina skyldigheter redan 1682, sedan Blekinge skilts från Christianstads län. Senare, 1696, 1712 och 1857, befriades även Fulltofta och Ousby i Frosta härad, då de ålagts att underhålla sex andra broar.

Felbyggd

År 1642 kom klagomål på att bron var alldeles förfallen. Broförvaltarna hade det besvärligt, då den ovan omtalade broskatten flöt in mycket oregelbundet. I ett brev daterat den 25 januari 1643 skrev länsherren Ebbe Ulfeldt till Christian 4, att bron från början var illa byggd och "icke rätt sammanhuggen". Bron blev allt sämre. De ansvariga broförvaltarna fick t o m utses under tvång. Det gick så långt att dessa ofta själva fick bidraga med egna pengar till det allra mest nödvändiga brounderhållet.
harader.jpg

Kongens öfvertimmerman Hans Alinerniffler gjorde på lendsmanden Ebbe Ulfeldts uppmaning år 1643 kostnadsberäkningar för ombyggnad av Långebro och fördjupning av segelleden till Åhus. För Långebros del rörde sig då om en sträcka med 661 alnars längd. För ombyggnaden krävdes 900 st ekpålar i längder mellan 7,2 och 14,4 meter, 1 054 st 8,4-9,6 meter långa ekbjälkar och 1 464 st 7,2 meter långa ekplankor. Dessa enorma mängder virke var det inte lätt att få fram från de närbelägna kronskogarna, som ju skattats hårt för fästningens och stadens uppbyggnad.

Christian 4 svarade den 18 mars 1643, att Ulfeldt fick reparera bron "hvar det bäst behöfs" med det timmer han hade till hands. Borgerskapet i staden var beredd att skjuta till 600 riksdaler, vilket kungen tacksamt noterade. Detta tillskott skulle användas "intill vi i framtiden andra medel kunna finna, hvarmed återstoden kan göras färdig". Krig och efterföljande ännu större penningbrist gjorde att det storartade reparations- och ombyggnadsarbetet aldrig slutfördes. Efter kriget påstods Långebro vara ofarbar.

I början av år 1647 återkom Christian 4 och ökade broskatten till 12 skilling av varje "hel" och 6 skilling av varje "halv" gård. Även adelns veckodagsbönder skulle bidra, dock bara med hälften av vad kronbönderna betalade. Långebro ansågs så viktig, att alla skulle bidraga.

Träfort mittpå bron

Efter stormningen av Christianstad den 15 augusti 1676 lät danskarna, som ju intog och höll fästningen i två år, förstärka försvaret med ett kraftigt utfört timmerfort mittpå Långebro. Det skedde omkring september - oktober månad 1677. Denna så kallade homeja liknade ett mindre blockhus, men de dubbla väggarna var förstärkta med jord och hästspillning för att bättre stå mot fiendens kanoneld. Såväl i timmerfortet som i två pråmar, som placerades under fortet, fanns kanoner, troligen av lättare slag.

Detta träfort mitt på Långebro vållade svenskarna, som belägrade fästningen, mycket besvär. Svenskarna byggde därför en befäst skans på natten den 28 februari 1678 med hjälp av 200 knektar. Skansen placerades av Eric Dahlberg längs nuvarande Långebrogatan, där Swedish Meats parkering nu finns.

Läget beskrevs som ungefär 300 alnar från västra brofästet, nära en där belägen stor sten. Den kallades därför Stenskans och skulle rymma mellan 500 och 600 man jämte sex kanoner, byggnader och annat, som behövdes för en längre vistelse där.

Danskarna höll samma natt på att förstärka träfortet mitt på Långebro. För att hindra färdigställandet av skansen gjorde danskarna i fästningen ett utfall. Med 27 båtar landsatte danskarna soldater, som gjorde "omfattning höger" för att förstöra den lilla, lite längre bort på tillfartsvägen, belägna bron och hindra tillförseln av byggnadsmaterial till skansen. Detta misslyckades, likaså kanonbeskjutningen från fästningen - Stenskans blev färdig efter tio dygn.

Bron sprängs

Trots att svenskarna bombarderade träfortet och även försökte bränna det, stod det kvar mitt på Långebro. Danskarna försvarade verkligen envist sin Långa bro. En av orsakerna till att danskarna stred för att ha herraväldet över Långebro var, att den danska flottan låg vid Landön och att de belägrade förväntade hjälp av sina landsmän via Långebro. Svenskarna å sin sida insåg situationen och ville med alla medel hindra, att de i fästningen belägrade danskarna skulle få förstärkning från danskarna vid Landön.

Svenskarna laddade slutligen en pråm med en försvarlig mängd krut för att spränga Långebro i luften. Inte heller detta lyckades. Nästa angreppssätt var med tjärkransar. Dessa sjösattes brinnande uppströms Långebro. Tjärkransarna var försedda med fasthakningsanordningar så att de skulle fastna i Långebros pålverk. Fyra av brons spann förstördes och besättningen i träfortet fick fly hals över huvud. Men danskarna klarade slaget om Långebro nästan utan manspillan. På svensk sida stupade ett 60-tal soldater.

Ofarbar

Då fästningen kapitulerade den 4 augusti 1678 utlovades den danska besättningen fritt avtåg. Uttåget kunde dock inte ske den närmaste vägen över Långebro, den ansågs ofarbar, utan fick ske via Norreport, Rödaled, Nosaby och Åhus till Helsingborg. Svenskarna reparerade dock Långebro provisoriskt strax efter det fästningen åter blivit svensk.

Denna för staden så viktiga bro behövde alltså återuppbyggas. De under kriget uppförda närbelägna skansarna, Stenskans, Grönhög och Hatten kom då väl till pass. Med största säkerhet användes också den sten som fanns i den redutt, som låg mellan västra brofästet och Stenskans, när broreparationerna startade. Fyllnadsmassorna användes till att förkorta bron och det västra brofästet flyttades fram cirka 100 alnar.

Karl XII sköt kon

Karl XII besökte Christianstad i augusti 1698 tillsammans med sin syster och svåger, hertigparet av Holstein, jämte uppvaktning. Avresan skedde över Långebro. Karl XII red främst mycket enkelt klädd, medan hertiginnan och hovdamerna åkte i vagn efteråt. En ko hade lagt sig tvärs över den smala vägen strax efter brofästet och vägrade trots den vaktande gummans påstötningar att flytta sig. Kungen tog då upp sin pistol och sköt kon. Kvinnan blev förtvivlad och klagade över den enkelt klädde mannens tilltag hos den vackert klädda hertiginnan i den efterföljande vagnen. Den gamla gumman lugnade sig dock, när hon fick dubbla värdet för kon utbetalt av den enkelt klädde mannen, som var Kungen och som därmed resolut fick fri väg mot Ystad.

Nya konflikter

Vid mitten av 1800-talet var Långebro, som fortfarande var byggd i trä, i så bedrövligt skick att en fullständig ombyggnad var nödvändig. Med det kungliga påbudet om underhållsskyldigheten vållade på nytt stridigheter, dels mellan häraderna sinsemellan, dels mellan staden och häraderna. En särskilt bolag fick bildas för att klara den besvärliga situationen.

1861 års järnbro

Häraderna försökte än en gång att bli fria från underhållsskyldigheten, men Länsstyrelserna i Christianstads och Malmöhus län förklarade i utslag den 17 augusti 1855, att de inte skulle befrias eller få ändrade skyldigheter. Bron skulle byggas om helt med sten och järn. Riksdagen 1853-54 anvisade 100 Riksdaler Banco för arbetet. En tredjedel betraktades som anslag och två tredjedelar som lån.

jarnbronmin.jpg Det nybildade Långebrobolaget sökte för det kostnadsslukande projektet att låna ytterligare pengar i både Köpenhamn och Hamburg, men misslyckades. Man fick istället låna 75 000 Riksdaler Banco av en privatperson i Stockholm mot mycket hög ränta. Till råga på allt förskingrade en högt betrodd direktionsmedlem pengar och ytterligare ett lån om 100 000 Riksdaler fick tas i Stockholms sparbank. Bron blev färdig till en totalkostnad av 320 000 Riksdaler Riksmynt och avsynades den 27 september 1861.

Vid detta lag hade Staten tillskjutit ungefär hälften och staden Christianstad betalat drygt 20 000 kronor för att få en del av bron svängbar. Bolaget hade dock kvar skulder på 80 000 kronor i början av 1890-talet, för vilka de sökte statsbidrag.

Den nya bron fick en något ändrad sträckning i förhållande till den gamla och en chaussé anlades på vägbanken. Den gamla sträckningen av bron kunde man se så sent som på 1930-talet, då några av de gamla bropelarna på den västra stranden fortfarande kunde skymtas.

Broavgifter

Långebrobolaget levde till 1906 då staden Kristianstad tog över och bolaget tog upp broavgifter av dem som passerade Långebro ända till 1902. Avgiften var tre öre för varje häst, oxe eller ko, dock skulle kungliga och furstliga personer med sviter få färdas fritt.

Mer bråk

Den nya väglagen som trädde i kraft år 1891 förändrade bilden. Då äntligen blev de sju skånska häraderna befriade från underhållsskyldigheten av den långa bron. Väglagen föreskrev nämligen att den del av Långebro som låg i Gärds härad skulle underhållas av dem. Återstoden föll på Christianstad stad.

Staden Christianstad vägrade dock bidra med 1 000 kr årligen, då Långebro "inte längre spelade så stor roll för staden som nu genom järnvägar söder- och västerut satts i förbindelse med landsbygden". (Stadsfullmäktiges protokoll den 6 oktober 1892). Staden överklagade och förlorade.

Efter beslut av 1905 års riksdag och enligt Kunglig majestäts brev den 26 april 1905 blev staden skyldig svara för östra landfästet, den egentliga bron och nära 75 m av chaussén på den utfyllda västra sidan. Utslaget återspeglar längden på den ursprungliga Långebro.

1932 års stålbro

Det särskilda Brobolaget, som slutligen lyckades klara av sina skulder, upphörde således 1906 och staden tog över ansvaret för det vi idag kallar Långebro. Bron var då i så gott skick att det först omkring 1930 krävdes nya åtgärder.

Överstelöjtnanten R Ekvall utredde vid denna tid en helt ny överbyggnad med helvalsade stålbalkar och en överliggande platta av armerad betong. De underliggande bropelarna och landfästena ansågs fortfarande i så gott skick, att det inte behövdes någon ombyggnad i denna del. Förbättringarna gick på närmare 190 000 kronor, trots att man i slutskedet minskat bredden från 10 m:s körbana till 9 m. Bron saknade dessutom svängbar del. Det ansågs onödigt, då länsstyrelsen med anledning av den intilliggande, år 1917, byggda järnvägsbron, avhyst pråmtrafik norr om järnvägsbron. Långebro var klar för ny invigning 1933.

Växande bilism


På 1930-talets mitt började man få känning av den växande bilismen. Ytterligare broförbindelser diskuterades dels vid Yllefabriken/Udden, dels mellan Långebro och järnvägsbron, dels vid badhuset. Trafiken över Långebro var år 1951 5 000 fordon per dygn. Redan 1956/57 dubblerades det till 10 000 fordon per dygn. År 1960 passerade 15 000 fordon per dygn. Men då "brakade Långebro samman" den 17 december 1960 och stora stycken av vägbanan försvann i Helge å. Ingenjörstrupperna från Eksjö byggde snabbt en provisorisk bro omedelbart söder om, medan Långebro reparerades. Fundamenten från den provisoriska bron ligger fortfarande kvar.
eksjobronmin.jpg

brofundament.jpg Trafiken fortsatte att växa. År 1968 passerade inte mindre än 25 000 fordon per dygn över den förstärkta Långebro. Men då äntligen kunde genomfartstrafiken från riksväg 15 ledas över till den nya motorvägen. Den invigdes den 15 oktober 1969. Trafikmängden på Långebro sjönk omedelbart och 1973 passerade "bara" fordon per dygn. Redan år 1989 var siffran åter 19 500.

Den nya Härlövsängaleden, med ytterligare förbindelsemöjligheter över Helge å, har sänkt trafikintensiteten något, men 17 000 fordon passerade varje dygn år 1995 över Långebro. Under år 2005 uppmättes 23 881 fordon under ett dygn i maj. Snart är det säkert dags för avlastning och förstärkningsåtgärder!

Brofästena

Den långa brons västra brofäste saknar fortfarande en mera storslagen byggnation. Bebyggelsen som uppstod i Hvilans municipalsamhälle kring sekelskiftet nådde aldrig riktigt fram till nuvarande västra brofäste. Staden inkorporerade området år 1941, men byggnation och trafiklösningarna är fortfarande inte lösta på ett tillfredsställande sätt.

Kring det östra brofästet växte en kraftfullare byggnation fram. Dagens höga "Finlandshus" är ett exempel på förödande dominans, det är bara att hoppas, att det inte växer upp en pendang på andra sidan Långebrogatan intill Skottenborg. Östra brofästets tidigare bebyggelse kring Lastageplatsen innehöll bl.a. Skånska Spritförädlingsaktiebolaget med spritfabrik från 1878. Något svagare drycker tillverkades på Finlands bryggeri, beläget där Finlandshuset nu ligger. Bryggeriet, med sina karakteristiska byggnader inkluderande den 33 m höga skorstenen, revs år 1963. Då hade det tillverkats öl där i mer än 80 år.

"Gå till finnen", var ett populärt uttryck under 1800-talets mitt. Det betydde att man besökte den krog som finnen Julius Ulrik Holmberg drev vid det nordöstra brofästet. Det gav 1882 anledning till namnet AB Finlands Bryggeri. Måhända behövde man stärka sig för färden över den långa, långa bron - Långebro!



scan10031xmin.jpg