Detta är en bild tagen ca 1890 från sydost mot den Nybergska fastigheten (Rybohuset) och det hus som blev Malmströms conditori. Vattnet gick vid den här tiden betydligt längre västerut över det senare stationsområdet. Stenvallen under Långebrogatan har tillkommit för att skydda vägen mot översvämningar. Här låg således senare Österbergs Järn m fl affärer samt Lavessons sädesmagasin. På Vilans torg låg tydligen ett litet hus på den tiden. Bortom det syns Sjödahls fastighet. Huset i bakgrunden till höger om Malmströms är Bryggerigatan 3, där senare Nilla Svensson bodde. Vänster därom skymtar gaveln av Bryggerigatan 5. Detta framgår av förstoringen nedan, som finns i Christina Hoffs frisörsalong.

Hitom den övre bilden på vänster sida fanns Rybos växtbesprutningsfirma precis på hörnet vid Vilans torg. På deras trappa brukade vi sitta och anteckna bilnummer, inga L-bilar, helst registreringsskyltar, hemmahörande långt från Kristianstad. Efter Per Carlssons skrädderi kommer Rubergs bilverkstad. Själva verkstaden låg en bit ner till vänster. I huset uppe vid Långebrogatan bodde Wilhelm Ruberg, och där fanns kontor och skyltfönster för brandsprutor, som Rubergs tillverkade. Mellan Rubergs och Wibergs möbler, som kommer sedan, fanns en obebyggd tomt med vildvuxna pilträd och buskage. Vi barn lekte ofta där. Det var som en djungel och man kunde svinga sig i träden som Tarzan. Vi spikade t o m hyddor i träden. Ingen tycktes bry sig om, vad man gjorde där. Rubergs hade tunnor med spillolja och annat skrot där också. En stig var upptrampad rakt genom växtligheten, en genväg från Bryggerigatan som mynnade på Långebrogatan mittemot stationen.

Det fanns två möbelaffärer som hette Wibergs. Den första var Nils Wibergs och den andra Anders'. Nils Wibergs var den finaste affären med stilmöbler och lite flottare saker. Huset var högre. Anders Wibergs affär var mera folklig kan man kanske säga, med enklare vardagsmöbler och billigare. Mina föräldrar köpte några möbler där. Jag tror att han hade en stor nedåtriktad pil som skylt på väggen. Här finns numera ett lampvaruhus.

Längre bort skymtar Caltex bensinstation efter järnvägsövergången. Den ägdes av en som hette Åke. Han dog hastigt och en ung man som hette Tore tog över. Han byggde större och modernare, och macken sträckte sig sedan ända fram till Ringkompaniet. Tore flyttade senare över som föreståndare för Gulf på Östra Boulevarden, där nu Domus parkeringsplats finns.

På höger sida av Långebrogatan låg Österbergs järnhandel. Byggnaden var ganska primitiv, närmast barrackliknande med lagerbyggnader som sträckte sig bakom affären. Med bil kunde man köra ned till höger före affären och in på en gård och lasta i och ur. Jag tror att huset måste ha förlängts något med tiden, för jag minns fler affärer där. Från höger räknat fanns Rut Olssons sybehörs- och klädesaffär, därefter ett urmakeri, Ivan Perssons, och så Johnssons tobaksaffär. Tobaksaffären var mysig och Johnsson så vänlig och tillmötesgående. Han tackade så väldigt belevat och var en verklig expedit. Köpte man en tidning, rullade han ihop den och svepte ett papper om. Här köpte mor mitt livs första Kalle Anka åt mig år 1949. Då var Kalle Anka en helt ny serietidning. Hos Österbergs köpte vi ettöresbomber och spik, när vi

skulle spika lådbilar t ex. Man köpte ett visst antal i lösvikt, som man fick inslagna i ett brunt papper. Här köpte jag också Dinky Toys-bilar, när jag hade råd. Det var små miniatyrer av verkliga bilmärken. De kostade någonstans mellan 5 och 10 kr stycket, och räknades som fina leksaker. De dyraste modellerna hade jag aldrig råd med. Jag har en Ford Vedette kvar, eller Simca Versailles, som den också hette. Den saknar däck, men den finns. Den är gul med svart tak, årsmodell ca 1952. I skyltfönstret fanns ibland ett ishockeyspel till jul, som jag önskade mig väldigt mycket, men det kostade 35 kr, och jag visste, att det var lönslöst att önska sig det i julklapp. Det gick ändå inte. När jag börjat jobba på bryggeriet Kronan 1958, köpte jag ett.

Långebro station syns inte på bilden men låg efter Österbergs. Jag minns den gamla byggnaden av trä med en stor väntsal med järnkamin. Där fanns också en spottkopp och en personvåg, där man kunde väga sig för 10 eller 25 öre. Den spottade ut en liten biljett, där vikten hade stämplats. Genom en trälucka i väggen kunde man köpa tågbiljetter. I slutet av 1950-talet revs den gamla stationen och en ny i tegel uppfördes, en modern och fin byggnad med Pressbyråkiosk och glaslucka och fönster in till biljettexpeditionen. Tågen gick till Ystad och Eslöv/Malmö. Ofta var bommarna nere över Långebrogatan, och långa bilköer bildades. All genomfartstrafik gick ju rakt genom Vilan på den tiden. Jag cyklade till läroverket två gånger om dagen i åtta år men råkade underligt nog aldrig ut för någor missöde i trafiken, även om långtradarna strök väldigt tätt inpå cykeln ibland.

Efter järnvägsövergången på höger sida ligger Gulfs bensinstation mittemot Caltex. Efter Gulf kom ytterligare en bensinmack, IC (Inköpscentralen). Precis före bron låg Grandelins (?) korvkiosk.

Gunnel Falk på http://goto.glocalnet.net/langebro/:

Lavessons Magasin tog emot säd. I skördetid kunde det bli långa väntetider för hästarna och de som skulle lämna säd. Uppe vid gatan stod Pella Andersson om helgerna och sålde frukt och grönsaker.

Trikåboden ägdes av Rut Olsson och sålde varor som Mors- och Farsdagspresenter såsom förkläden, strumpor och underkläder. Johanssons cigarraffär sålde allt som tillhörde en cigarraffär. De tog också emot tips och sålde böcker av kända författare särskilt en serie som hette Gård och Hembygd och som var mycket populär.

Österbergs Järn var en varufylld affär särskilt till jakt och fiske men också hushållsartiklar i emaljerat. På senare tid sålde de även rostfria kastruller och kaffekannor. Österbergs ägdes av Oskar Larsson och Folke Lilja.

Till Långebro station gick man ofta för att se på de resande som kom med tågen från Malmö eller Ystad, men för det mesta gick vi in på stationen för att värma oss särskilt när vi gått ner oss på isen. De hade nämligen en stor och bra kamin.

Efter järnvägsspåret låg Gulfmacken och Hanséns Bilverkstad som ägdes av Harald Hansén. De sålde bilar av märket Citroen.

Både Lavessons och Pella kommer jag ihåg även från 1950-talet.