Stig Olins schlager från 1950-talet, Släcka törsten, sjöngs med glad inlevelse i Vilans församlingshem på söndagseftermiddagen den 14 mars. Ingen behöver dock befara någon opassande kulturkrock. Det handlade nämligen bara om att dricka sockerdricka genom sugrör. Det var med anledning av dagens tema vid den femte träffen med Vilans Vänner, Bryggeriet Kronan på Långebro, som den här sången hade inlemmats i allsångsprogrammet.

115 personer hade sökt sig till vilangemenskapen den här dagen, och intresset för gamla Vilan visade sig därmed återigen ligga kvar på en hög nivå. Fem träffar på två och ett halvt år med deltagarantal på långt över 100 talar sitt tydliga språk.

Ursprunget till det riksbekanta bryggeriet Tingsryds AB utgjordes av Mineralvattenfabriken Kronan i kvarteret mellan Bruksgatan och Bryggerigatan. Redan 1905 startades verksamheten av Ola Larsson, fördes vidare av sonen Carl Larsson med sönerna Carl-Erik och Henry och pågick fram till 1972, då rörelsen såldes till Pripps. Tingsryds var då det tredje största bryggeriet i Sverige.

Bengt-Göran Jönsson hade iordningställt ett bildprogram om bryggeriets historia och om sin egen tid som skollovsarbetare där under många år. Göte Björklund kompletterade med uppgifter om familjen Larsson, som han har släktband till. Hans faster Betty var gift med Carl Larsson och var förutom maka och mor en drivande kraft i företaget. Hon avled 1990, samma år hon skulle fylla 100 år.

Ett annat bryggeri på Bryggerigatan uppmärksammades också, nämligen Hvilans bryggeri, mera känt kanske som Sigfrid Åkessons, tidigare troligen ägt av AB Forsbergs Ångbryggeri på Odal. Denne Forsberg lär även ha drivit en kvarn och en tvättinrättning, likaledes på Odal. Då detta ligger så långt tillbaka som på slutet av 1800-talet, har man ännu inte lyckats få fram några närmre uppgifter om denna verksamhet.

Efter ca tre timmars intensiv samvaro med kaffe och sedvanliga kakor från Malmströms conditiori, en annan rörelse med gamla anor på Vilan, skingrades så sällskapet lite motvilligt men med siktet inställt på fortsatta minnesrika träffar med gammalt vilanfolk, kanske i församlingshemmet igen så småningom.

Bengt-Göran Jönsson