Kristianstad, staden vid Helgeå

langebrogatan1890min.jpg posten2_1min.jpg 1900v1954min.jpg

Bengt Jönsson:

Här syns partiet ungefär mellan Sjödahls och Sture Nilssons. Bilden längst till vänster är från ca 1890. Till höger på den ser man huset där fru Ljungbergs fiskaffär och fröken Dahls mjölkaffär så småningom skulle inrymmas i källaren. Nästa hus är alltså det där Vilans Glas sedermera fanns. Bortom det bör Tegelbruksgatan (nuv Bruksgatan) gå ned mot ängen och därefter, skymt av träd den byggnad som föregick nuv Långebrogatan 34.

Längst bort till vänster ligger den fastighet där Sture Nilssons så småningom låg och därbortom Viness-huset. Närmast ligger ett lågt hus ungefär på den plats där Boka-Svenssons hus och fröken Mårtenssons speceriaffär sedermera skulle befinna sig.

Nästa bild från början av 1960-talet visar samma del av Långebrogatan, dock med lite mera av gatan från öster med posthuset och Arups hus..

Bilden längst till höger är från 1954. Till vänster syns Boka-Svenssons hus med fröken Mårtenssons speceriaffär och hennes varuautomat. All betjäning var naturligtvis över disk, och affären kunde vara tämligen överfull med kunder. Ytan utanför disken var inte stor. Kaffet maldes i en elektrisk kaffekvarn. Osten skars upp efter önskemål. Allt var lösvikt. Fotogen köpte vi också här. Vid disken stod fröken Mårtensson själv och ett biträde. Fröken Mårtensson bodde även i huset. Liksom Kooperativa hade hon en mangelbod, men den mangeln var manuellt driven. Någon måste dra runt det stora hjulet som förde mangelblocket fram och tillbaka. Mangelboden fanns i ett uthus bakom affären nere på gården. Det var ganska primitivt, som det mesta i Boka-Svenssons värld.


bokasvenssonsmin.jpg

Efter Boka-Svenssons följer hans trädgård och därefter Ericssons trädgård och charkuteriaffär, Torggatan och Sture Nilssons speceriaffär. Den svarta bilen mitt på gatan skulle mycket väl kunna vara vår Dodge, årsmodell 1936, som vi hade vid den tiden.
bokasvenssonmin.jpg
Boka-Svensson



De här två bilderna har Anita Svensson, f Ericsson, bidragit med. Hon var dotter till charkuterist Ericsson och växte upp här. Bilderna kan väl vara från ca 1960.
ericssonschark1min.jpg ericssonschark2min.jpg

sturenilssons1890min.jpg
En bild från omkr 1890, visar Långebrogatan västerut. Senare tiders Sture Nilssons till vänster.
sturenilssonsmin.jpg Sture Nilssons, sett från Torggatan, strax före rivningen. trafikantermin.jpg
Längst upp i Sture Nilsson-huset satt den 29 september 1940 kl 16.30-17.00 en pojke vid namn Karl-Ingvar Eklund och räknade trafikanter på Långebrogatan. Här är hans protokoll.
De tre bilderna ovan kommer från Christina Hoffs frisörsalong, samlade av Evert Nilsson.

Bilderna från Sture Nilssons affär nedan har lämnats av Sture Nilssons son Bo Nilsson.


sturen1min.jpg
Personal utanför affären sommaren 1951
sturen2min.jpg
Mor och far utanför affären 1960
sturen3min.jpg
sturen4min.jpg
Interiör från affären i slutet av 1930-talet
sturen5min.jpg
Sture Nilsson genom skyltfönstret: julskyltning, troligen 1955


sturen6min.jpg
Kaffepaus vid julskyltningen 1955

sturen7min.jpg Vårskyltning i slutet av 1940-talet

Tillbaka till den stora bilden överst på sidan. På höger sida syns först Vilans Glas, som ägdes av Nils Möller. Han bodde inte här utan i hyreshuset mittemot Flickskolan vid Finlands Bryggeri. Huset syns på bilden nedan. Han ägde visst även det huset. Han körde alltid någon flott amerikanare och ansågs nog lite sprättig.

jarnvagsbronmin.jpg Efter glasmästeriet kom Bruksgatan och Joel Johanssons kontor. Joel Johansson sålde Studebaker och Austin. Själv bodde han i en fin villa på Vasagatan på Östermalm. Han hade en ung fru. Försäljare var Sven Nilsson, som bodde längre ut på Vilan i samma hus som Ljungquists Kläder. Hans svärfar hade ett hus på Allégatan, nedanför Svenssons Bryggeri. Far köpte många bilar av honom. Den första var en svart Dodge årsmodell 1936, en väldigt fin bil med sidmonterade reservhjul i plåtbaljor på båda sidor. Den var sexcylindrig och plåten var tjock. Prästen Kalmer(?) i Skepparslöv hade haft den. När vi bytte till en Plymouth 1957, gick den till Nordströms bilskrot i Gälltofta för 300 kr. Plymouthen var betydligt sämre. Det var en 1947:a, och efterkrigsplåten var
helt värdelös. Den rostade upp och man trampade rakt genom golvet till slut. Sedan var det en Dodge igen, en grå 1949:a med radio. Det var en fin bil, men far krockade med den borta på Listerlandet, och det blev skrot. Därefter hade vi en liten Moskvitch, en Standard Vanguard, en Austin A 70, en Austin Cambridge A 40, som jag övertog, när jag tagit körkort 1965.

dodgemin.jpg
Dodge, årsmod 1936
dodgeiahusmin.jpg
Samma Dodge i Åhus, mor och far.
plymouth1min.jpg
Plymouth, årsmod 1947
plymouth2min.jpg
Samma Plymouth vid Lyckans höjd 1957-58. Kinesiska muren till höger.

standardvanguardmin.jpg
Standard Vanguard
vymax2min.jpg
"Cigarrlådan"
Alla dessa bilar köptes av Sven Nilsson. Själv köpte jag en Ford Taunus och en Austin Futura av honom. Han var en rundlagd, godmodig och trevlig karl, alltid klädd i kostym eller blazer och slips, ofta med rock och hatt. Bilarna var uppställda i "cigarrlådan", en trälada vid Vilans torg i Bomgatan. Om kvällarna eller på lördagsförmiddagarna brukade Sven Nilsson sitta där i någon bil och prata med Wennberg, som bodde i Bomgatan med sin gamla mor. Han var lång och gick alltid i trätofflor. Han jobbade i Rubergs
bilverkstad. Joel Johansson själv var mera anonym. Man fick inte något intryck av att han deltog aktivt i bilförsäljningen. Han körde en Studebaker.

Efter Joel Johanssons följde en damfrisering, som drevs av Edvin Jönssons hustru. Dit flyttade sedan Evert Nilsson med sin herrfrisörsalong. Så kom Iris Blomsterhandel och Havannamagasinet, sedermera Långebro Cigarraffär ( eller Tobaksaffär). Den ägdes av två systrar, Peggy och Margit. Peggy bodde med sin gamla mor i huset, Margit var gift med en polis och bodde på Söder. I affären fanns förutom tobak och tidningar även leksaker och pappersvaror. Vi köpte stenkulor och filmstjärnor där. Ibland skickade mor mig att köpa två lösa cigaretter i en liten papperspåse. De kostade 29 öre för två. Mor hjälpte faktiskt till och expedierade här under en kort tid. Jag tror, att det var Margits barn som övertog affären så småningom, men numera är det nog helt andra ägare, men affären finns kvar. lbg34min.jpg
Långebrogatan 34-36

Efter Havannamagsinet låg Trobäcks handarbetsaffär och Edvin Jönssons frisörsalong. Det huset revs sedan, och ett nytt fint hyreshus byggdes, där Kristianstads Sparbank hade kontor. I huset bodde Claes-Göran Johnsson, en klasskamrat till mig. Hans far jobbade hos Sture Malmgrens på Barbacka.

Så här minns Gunnel Falk på http://goto.glocalnet.net/langebro/:

Vid Bruksgatan låg en stor trävaruaffär som ägdes av Carl Nilsson som också hade huset bl.a. Blomsterhandeln är inrymd. På början av 1800-talet låg där ett av Sveriges största Tegelbruk, därav namnet Bruksgatan. Vilans Glasmästeri ägdes av Nils Möller. Havannamagasinet som finns kvar mennumera heter Långebro Cigarraffär hade alltsom hörde till en cigarraffär. Iris Blomsteraffär finns också kvar än idag.Vera Jönssons damfrisering och Joel Johanssons Bilfirma som hade sitt kontor här. Nere på Bruksgatan låg Kronans Läskdrycksfabrik, som ägdes av Carl Larsson. De sålde även koks och ved.

Uppe på gatan låg Amandas Café eller " Shanghai " som det också kallades. Där var rätt mycket busliv särskilt om kvällarna när ungdomarna samlades där.

Fröken Nilsson hade Damfrisering. I källaren hade fru Fru Ljungberg Fiskaffär och Fröken Dahl mjölkaffär . Joel Johanssons Bilverkstad sålde också bilar av märket Studebaker och Austin. Palanders snickeri. Sjödals hus hade fin trädgårdmed de första vårblommorna. Vilans torg som jag förut nämnt hade julgran som vi var och dansade kring.Tage Söderström stod där och sålde granar. Nere på Bomgatan låg Möllerströms skomakeri som tog emot elever som skulle lära sig skomakaryrket. Anders Perssons Färgeri och Kemtvätt hade många kvinnliga anställda. Skrotaffären ägdes av Guilotte. Där kunde man köpa verktyg eller reservdelar.


postenmin.jpg Fru Ljungbergs fiskaffär minns jag. Jag tror att hon var gift med någon av bröderna Ljungberg, som hade Mjölkbaren på Östra Boulevarden. Deras mor hade ägt fastigheten där. Det var inte alltid fru Ljungberg var nykter i sin fiskaffär. Min kamrat Ingvar Olsson har berättat, att han och någon mera ibland var nere på ängarna vintertid och knackade loss is på översvämningarna, som de sedan sålde till fru Ljungberg. I fröken Dahls mjölkaffär har jag varit många gånger och köpt mjölk i lösvikt i en spann. Mjölken östes upp med en skopa ur de stora mjölkkannorna, som stod på golvet. Grädde fick man i en glasburk, som man hade med sig. Så småningom började man med mjölk på flaska. Då fick man lämna
tomglas i retur. I början var flaskorna genomskinliga, senare blev det bruna flaskor. Det fanns enliters och halvliters. I detta hus bodde familjen Julstrup också. Herr Julstrup var verkmästare i Joel Johanssons bilverkstad. De hade en son som hette Fritz och en dotter.

Damfriseringen minns jag också, men Amandas Café måste ha upphört, när jag börjar minnas mitt 1950-tal. Var kan det ha legat?

poststampel.jpg Första huset på den lilla bilden (som man kan klicka på för förstoring) var Långebros postkontor. Inge Carlén var postmästare, och hans fru arbetade också här. Långebro hade egen postadress. Det var ofta mycket folk på posten. Jag hade en postsparbanksbok där.

I samma hus som posten fanns ett litet bibliotek på andra våningen i ett litet rum i vindskupan på taket. Där uppstod mitt intresse för böcker och det skrivna ordet. Det var öppet ett par kvällar i veckan, och det var ett av biträdena i Littorins bokhandel som skötte det. Han hette Norén. Ibland var det någon annan. Rummet var säkert inte större än 30 kvm. Norén satt vid ett bord och stämplade böckerna. Bakom honom

stod en kamin, som måste eldas vintertid. Trappan upp till biblioteket var en brant vindstrappa, nästan lodrätt upp genom taket. Det fanns en lägenhet däruppe också. Jag brukade följa med far dit och låna böcker. I början kunde jag inte läsa, så jag letade upp böcker med mycket bilder i, t ex om andra världskriget, som ju slutat för inte så länge sedan.

När jag blev lite äldre gick jag själv dit, och det var många andra ungdomar där. De måste ha börjat med ungdomsböcker också. Det var en samlingspunkt de kvällar de hade öppet. Det var blygsamt och obetydligt med våra dagars mått mätt, men det hade långt större betydelse och verkan än våra dagars bibliotek har. Detta lilla rum var ett fönster mot världen och in i litteraturen med alla dess öden och äventyr av minst lika stor betydelse som dagens alla TV-kanaler och Internet tillsammans. Senare började jag cykla till Stadsbibliotekets ungdomsavdelning på Vasagatan.

Bibliotekets historia på Vilan

posten2min.jpg
Här syns huset till höger, där fiskaffären och mjölkaffären fanns, och där Julstrups bodde.

Längre bort på trottoaren står en Simca. Den stod alltid där. Den tillhörde en familj som bodde i Arups hus. Nils Arup var lärare på Vilans skola och svärson till Boka-Svensson. Han bodde själv på Götgatan på Östermalm. Han hade inte rykte om sig som en snäll lärare.

Längre bort står en bil till och efter den syns Algots korvkiosk. På väggen sitter en skylt som hänvisar till Stevers bilverkstad, som öppnade på gården bakom Dahlkvisthuset, när det lilla huset som hängde ihop med Dahlkvists på Gjuterigatan rivits. Det var nog där som toffelmakare Olsson, som Gunnel Falk nämner, hade haft sin verkstad.

Det fanns ett litet hus mellan posten och Arups, men jag kan inte minnas, vad där var för något. Kanske Salong Chic och Silva Jönssons Blomsterhandel, som Gunnel Falk har med i sin berättelse. Jag minns vagt, att det fanns något skyltfönster där.

torget.jpg Vilans torg, den öppna platsen mellan Rybos och Sjödahls hus, där Bomgatan går ned, har jag många minnen från, framför allt under vintern. Den stora händelsen var när julgranen kom på plats, och belysningen tändes. Då var julen nära. Det var något magiskt med att gå in i granen med alla lampor tända. Man kunde klättra en bit upp och omges av ljusen. Jag kan inte minnas, att någon saboterade belysningen någonsin, vilket skulle vara lätt gjort. Vi uppskattade granen, vi älskade den. Mannen som sålde julgranar hette Tage Söderholm, inte Söderström. Jag konfirmerades tillsammans med hans son, Bertil. Vi köpte alltid julgran där. Ett pris jag minns var 4 kr.

Vi åkte också skidor på torget. Det var en liten sluttning ner från Långebrogatan, och det räckte för oss. Det handlade bara om några meter, men vi utnyttjade dem väl. Vi byggde t o m ett gupp i den korta backen. När det låg snövallar uppe vid trottoaren blev backen lite brantare. Det bodde en kille i Sjödahls hus, som hette Tony. Han brukade vara med, liksom Ronny Dahlgren, som bodde i Rybohuset längst upp i en vindslägenhet. Han hade också en lillebror. I övrigt var det vi ungar från Bryggerigatan som var där. Det var inte precis några slalomskidor vi hade, utan helt vanliga granenmin.jpg
trälaggar för åkning på slät mark. Bindslena lossnade ofta. Ibland stakade vi iväg längs Långebrogatan över bron, ned i Tivoliparken och åkte i Lejonbacken vid Fornstugan och i Fiskarbacken, där badhuset ligger idag. Det var en liten backe från taket på ett hus för trädgårdsredskap. Den hade nog gjorts just för ändamålet. Där brukade också finnas en spolad isplan.

På Vilans torg visades också utomhusfilm, när det var valdags. Man monterade upp en vit duk på "cigarrlådans" tak och satte upp högtalare. Det var faktiskt en upplevelse, och man kunde säkert ha anordnat visningar av andra filmer också, det skulle troligen ha dragit folk, som kanske gärna betalat en liten slant för titten.

rybobaksida.jpg
Baksidan av Rybohuset till höger och Malmströms till vänster.

Filip Rybo får en idé
- ett minne berättat av Aulis Rosendahl

Vid Vilans torg hade alltså Rybos sin affär och även en gård för uppställning och rengöring av sina växbesprutningsmaskiner. De förvarade också tunnor med gift där. Jag har under senare år ofta tänkt på hur häpnadsväckande det känns idag, att gifthanteringen kunde få försiggå så öppet och utan några skyddsanrodningar. Marken var ofta färgad i olika kulörer av giftet, och där sprang vi barn, och där gick även vuxet folk. Ingen reagerade på något särskilt sätt på detta. Det hade väckt omedelbart ramaskri och ögonblickligt förbud idag.

Kaj Salvin, anställd hos AB Rybo från 1/1 1948, berättar att firmans huvudsakliga kunder var lantbrukare och fruktodlare. Verksamheten handlade bl a om bepudring av raps, gödselspridning och sprutmålning av ladugårdar och hus med rödfärg. Man saluförde också tvättmedel (Alkalit),

fat om 500 liter. Man hade en liten butikslokal på hörnet mot Vilans torg. Tillverkning som var utlagd på Långebro mekaniska, gällde bl a puderspridare, kopplad till traktor, spridarrör, den s k Rybostegen för fruktplockning. Stegen var testad av Karl-Erik Nordström (Polyfoto), som med sin respektingivande vikt borgade för dess hållbarhet, berättar Salvin. AB Rybo fanns 1946-1955.

Någon torghandel förekom inte, vad jag kan minnas, och det är lite konstigt, tycker jag. Det var bara Pella som sålde grönsaker på andra sidan gatan vid Lavessons. Kanske var det cirkus på torget någon gång, men jag är inte säker på det, platsen var nog egentligen för liten för det.

Gatan hitom posten, in mot stan alltså, ledde ned till Långebro Mekaniska och Lassessons Billackering. På hörnet låg Cykel-Pelles cykelaffär och verkstad.

Gunnel Falk på http://goto.glocalnet.net/langebro/:

Långebros Mekaniska Verkstad ägdes av Carl Björklund. De hade många anställda och hade mycket arbete till Brännerier och till Stärkelsefabriken.

"Pelle Monark" låg intill, han som sålde Monark cyklar, därav namnet. Han hade också verkstad där han lagade cyklar.

Walfrids Svenssons Möbelaffär hade egen verkstad och han gjorde möbler från bräda till färdiga skåp, bord och stolar mest skulpterat.

Lavessons Magasin tog emot säd. I skördetid kunde det bli långa väntetider för hästarna och de som skulle lämna säd. Uppe vid gatan stod Pella Andersson om helgerna och sålde frukt och grönsaker.

Trikåboden ägdes av Rut Olsson och sålde varor som Mors- och Farsdagspresenter såsom förkläden, strumpor och underkläder.

cykelpelle2min.jpg cykelpellemin.jpg

Walfrid Svenssons möbelaffär minns jag inte, möjligen mycket vagt, men det bör ha varit där Pärssons Läder fanns, innan de flyttade bort i Rybohuset. I lokalen öppnade en TV-affär, som sålde det danska märket Arena. Det var något av de första åren av 1960-talet. Walfrid Svenssons möbelverkstad bör ha funnits i de lokaler på baksidan, som sedan Lassessons Billackering disponerade.